Jag i Sverige i dag.

Vi kan börja med Spanien där min dotter bor.
Jag är orolig för henne varje dag.
Jag vet att hon är en klok kvinna och att hon gör det man bör göra i dessa tider.
Jag litar på henne helt och hållet men mitt "mammahjärta" spökar till ibland.
Med daglig kontakt blir min ångest när det gäller henne mindre.
Jag är tacksam för den kontakt vi har.
Och jag älskar dig Sam.

När det gäller Sverige är jag enbart förvånad,väldigt förvånad !
Många bryr sig inte alls.
Har vi levt för gott?
Varför är det 70 plus i Sverige men i andra länder är det över 60?
Varför bryr sig inte svenskar?
Finns det något som heter eget ansvar i detta landet?
Om man som jag håller sig ifrån andra människor ses man som lite överdriven.
Jag är hellre överdriven än död.
Jag har vänner med diabetes astma mm och jag vill att dom ska må bra och inte hamna på
sjukhus.
Jag vill ha mina vänner kvar även om vi inte träffas just nu.
Bättre röster i mobilen än inga röster alls så tänker jag.
Man får tycka vad man vill om det.

Väder,Corona

Det var varmt när jag var ute med hundarna i morse.

Sedan har det fortsatt vara varmt denna dag.

Just nu är det lagom men sedan kommer sommaren som jag inte gillar alls. 
Inte mina hundar heller trots att den ena kommer från Spanien och den andra är det 
obestämt var han kommer ifrån.
Men vi får köpa kyltäcke och försöka överleva.

I går var jag tvungen att åka iväg och köpa hundmat.
Min magkänsla sa nej.
Men dogsen måste ju ha mat.
Jag förväntade mig inte mycket folk men oj så fel jag hade!
Det var massor av folk.
Jag har varit hemma sedan viruset bröt ut.
För det är ju det man ska vara.
Det förvånar mig hur ignoranta människor kan vara som fullkomligt skiter i att lyssna på vad experterna säger.
Jag för min del lyssnar för jag vill gärna leva lite till.
Jag blir bekymrad när jag ser alla siffror på folk som dött.
Min dotter bor i Barcelona jag oroar mig för henne varje dag.
Jag har själv varit ung och odödlig (typ) men man måste nog tänka till lite nu.
Tänka på vad man gör.
Mina föräldrar är döda .
Men jag kan förstå rädslan och oron folk har för sina äldre släktingar.
Det har jag också kanske inte precis släktingar men grannar och vänner.
Det kan irritera ihjäl mig att folk inte tar det på allvar.
Det var allt från mig idag.
Lotus och jag vilar.

Livet i det stora hela.

Är inte kul just nu.
Jag är en introvert person.
Tycker inte om när folk pratar om mig och mina hundar om jag inte själv
sagt att det är ok.
Blogga går fint för här väljer jag själv vad som skrivs.
Ibland kan jag vara riktigt naiv.
Tro att det jag säger inte kommer vidare.
Men det gör ju det.
Jag tar dessutom lång tid på att reagera tänker och tänker tills jag tänkt klart.
Jag är typen som trivs med mig själv i min ensamhet.
Har inget behov av folk jo M och C som är mina bästa vänner sedan 30 år tillbaks.
Och de två litar jag på med hela mitt hjärta.
Vad behöver man mer?
Jag behöver nog bara dom.
Människor kommer och går det har de alltid gjort.
Man kan ha ytliga vänner det har jag haft men när det väl gäller är det dom som känner mig bäst
som finns där.
Jag har aldrig gillat drama och kontroverser i mitt liv.
Men jag har nog dragit på mig det själv ibland.
Det är inget jag vill ha.
Kanske har jag varit dum.
Men så är livet.
Jag gör mina misstag och lär mig av dom.
Det har jag alltid gjort för jag kan tänka mig att det är vad som är meningen 
med misstag.
Jag ber ofta om ursäkt även om jag inte skulle göra det.
Just för att jag inte gillar drama och intriger.
Jag har ett liv som jag lever.
Med mig och mina hundar och dom betyder mycket för mig.
Jag vet även att många i min omgivning inte förstår att hundar ibland
kan betyda mer än människor.
Men i mitt fall är det så att dit mina hundar inte är välkomna dit går inte jag.
De är en del av mitt liv.
Och de är med mig varje dag.
Jag vaknar med dom och jag somnar med dom.
Vi bor tillsammans och jag älskar dom.
Om dom älskar mig vet jag inte för dom kan inte prata :)
Ha det gott vänner ni andra ha det som ni vill.

Till M och C

Apollo.

Om två dagar fyller Apollo två år.
Jag har haft honom sedan han var ca åtta månader.
Jag och Lotus hade det bra och jag hade inte tänk skaffa en hund till.
Speciellt inte en högenergisk hund.
Men det blev som det blev och hans slutgiltiga hem blev här.
Och att han var en jobbig valp var bara förnamnet!!!!Han kunde inte sova eller slappna av från början.
Han gav mig mer gråa hår än vad  jag redan hade.
Han lät som om han var född med en visselpipa i halsen gnällde hela tiden.
(det gör han fortfarande)
Men numera vet jag vad han gnäller om :)
Han har hängt mig i hasorna.
Haft stor separationsångest.
Varit rädd för både det ena och det andra.

Men numera är han inte rädd .
Han kan åka bil och buss och han reagerar inte när jag går ut utan honom.
Han får mig att skratta varje dag för om hundar kan ha humor så har han det.
Han är en underbar hund och jag älskar honom innerligt .
Jag är så glad att det var här han hamnade min finaste Apollo.

Grattis på din två årsdag min fina kille.