Jul och så vidare :)

Nu är det snart jul igen.
Ingenting för mig att fira.
Det går liksom inte att komma ifrån det heller.
Jag blir påmind överallt.
Öppnar man fb så är det väldigt juligt.
Går jag ut så är det juligt.
Jag ville egentligen inte alls vara här nu.
Hade pengarna räckt hade jag varit i Barcelona med min dotter.
Jag saknar henne väldigt mycket.
Men inte för att det är jul,jag saknar henne för att hon är hon.
Den modigaste människa jag känner.
Hon följer sina drömmar och gör verklighet av dom precis som alla människor borde göra.
Därmed inte sagt att hon gjort ett lätt val.
Tvärtom.
Hon har gjort ett svårt val men hon har gjort ett val.
Många gör inte det utan lever ett utstakat liv där alla regler är satta.
Lägg märke till att jag skrev många inte alla!
Min dotter går i motvind i en uppförsbacke och hon klarar sig.
Jag är så stolt över henne.
Älskar dig Sam.

I dag såg jag ett program om Robin Williams

jag har aldrig tyckt att han var rolig han var för mycket för mig.
Men jag älskar de filmer han gjort.
Men det sades något som knäppte till i mitt huvud.
Nämligen att många människor med depression och ångest döljer det genom att få andra att skratta.
Det är så sant.
Vem vill vara en tråkig person som bara är sur?
Vem vill göra så att andra mår skit?
Inte jag.
Så jag säger oftast det är lugnt jag är ok.
För egentligen är det så att folk vill inte veta hur jag mår,det är en artighetsfras som ingen vill ha svar på.
Så egentligen är jag inte den där glada Pia som alla tror att jag är.
Jag kämpar med mig själv varje dag.
Har haft panikångest i många många år.
Och depressioner som bara får mig att gå ner för räkning falla ner i ett stort svart hål och försöka kravla mig upp igen.
Jag är där nere just nu.
Men det syns inte utanpå.
Jag har kämpat med massor i mitt liv.
Och jag har fått höra sååå måånga gånger men skärp dig.
JAG KAN INTE SKÄRPA MIG!!!
Dock är jag inte självmordsbenägen på något sätt.
Det skulle jag aldrig utsätta mina barn för.
Det är så lätt att säga men gå ut gör det och det och jag är så trött på att höra det.
Men det är inte så lätt att göra.
Jag har två hundar som ni vet och dom känner av min sinnesstämning .
Lotus vet när jag mår riktigt dåligt då kommer han och sätter sig bredvid mig och jag blir lugn av honom.
Lillis gör mig alltid glad träffade honom i går och fick en karamell.
Och i går mådde jag jättedåligt Då fick jag ett foto på mitt andra barnbarn Leon.
Och mitt hjärta gick ner ett par slag.
Ångest är skit depression är skit det gör att jag känner mig så otillräcklig.
Jag kan inte göra allt det som andra tycker är jättelätt.

Det var min historia.
Ha det gott mina vänner ni andra ha det som ni vill.

i dag

Har vi haft en sådan där kokosoljedag klippa klorna dag osv osv.
Från början var Polux helt omöjlig så fort han såg klotången sprang han som en galning och gömde sig..
Lotus var också rädd när jag skaffade honom.
Men jag har kört samma metod på båda jag vet inte om det är rätt eller fel men det fungerar här.
En klo per dag och godis efter.
Numera behöver jag bara visa klotången så kommer båda två.
Lotus ligger i mitt knä och får klorna klippta,Apollo vill  sitta framför mig och få sina klippta.
Jag har aldrig förstått varför man måste gå till någon för att de ska klippa hundens klor.
Det räcker med att vara lugn och överösa med beröm och en godis när man är klar.
Jag dömmer ingen alla får göra som dom vill.
Men det är inte svårt när man verkligen försöker.
Grejen är nog bara hellre för lite än för mycket.
I dag har Lotus varit ute med flocken ja vi har en liten flock här och han fick gå iväg utan mig och Apollo.
Skulle aldrig och har aldrig lämnat Lotus till någon annan än dessa människor som jag litar 100 procent på.
Och jag tror han behövde det.

Hur många hundar ser ni ?
Polux får spel utan Lotus.Men han har lärt sig något nytt av Fru C hund Milou.
Nämligen det här.

Att man kan sitta eller ligga i fönstret och hålla koll.

Han är en väldigt fin hund liksom Lotus.
Han lär sig snabbt och älskar att få beröm.
Han är ett år nu och tror att han är störst o bäst.
Men han kommer ingenstans med det.
Alla hundar han umgås med är äldre än honom  :)

Men den veterinären som skrev att han är en Labrador hade nog fel på ögonen.
Labrdormix hade jag kunnat gå med på men äkta Labrador är han inte.

Detta plockade jag av honom på en sekund med bara fingrarna.
Jag bryr mig inte ett dugg om vad han är.
Men jag ifrågasätter Veterinären som skrivit att han är en labbe och allting var utan anmärkning på honom när han har extra klor på bakbenen.
Ja det var väl vad jag hade att säga i dag.
Ha det gott mina vänner ni andra ha det som ni vill.

Fy vilken natt

Hoppas ingen äter just nu.
Kl är 06.39 och här sitter jag.
Har pendlat mellan säng och toa hela natten.
Spytt,spytt och spytt ännu mer.
Man ska tydligen passa sig för räkor eller åtminstone kolla datumet innan man äter dom.
Jag har levt länge men aldrig haft matförgiftning.
Nu vet jag hur det känns.
Ingen behaglig upplevelse.
Jag kände att det smakade lite konstigt men tänkte att det var säkert inget fel.
Och åt det ändå.
Alltså tyder det på att jag inte är den smartaste som finns.
Men det börjar kännas bättre nu.

Snacka om att se för jävlig ut.
Hundarna har varit ute och dom har fått mat så nu ska jag försöka sova.

I dag fyllde vi år

Kungen och jag,
Vi är rätt bra både han och jag..
Jag fick besök.
Men bara det ja ville ha.
Ville egentligen inte fira alls.
Men det blev så i alla fall.
Hade helst stannat i min säng,
Grattis våran kung på din 73 års dag

Grattis till mig på min 61års dag.
Tack för alla gratulationer
Men vad jag fick var det jag ville ha
hade inte förväntat mig något alls.

 

Den första som ringde på min dörr i morse var min granne med en flaska vin från Uruguay där hon kommer ifrån den ska jag spara.Och jag blev så glad att hon kom ihåg min födelsedag .Jag har de bästa grannar som finns.

 

 

ha det gott mina vänner ni andra ha det som ni vill och jag skiter i vad alla tycker men det här är mitt lands nationalsång och den passar mig i dag.

 

 

  

Dagen i går var trevlig.

Mesta delen i alla fall.
Men som alla vet är jag en tänkare,jag tänker och analyserar hela tiden.
För mycket det vet jag själv.
En gång för några år sedan hade jag en disskusion med en av mina två bästa vänner om att den dagen jag blir sjuk kommer ingen att få hälsa på mig på sjukhuset.
Hon gillade inte det alls.
Jag har haft samma snack med mina barn och dom blev förbannade.
I år som ni vet har tre personer i min omgivning dött.
En vän och två som jag älskade väldigt mycket.

När det upptäcktes en fläck på min lunga fick jag panik och tänkte nu är det min tur.
Jag pratade med mina barn.
Jag trodde att jag hade cancer.
Det är det dummaste jag gjort på många år.
Jag fick ett mega långt brev från min dotter och det gjorde ont i själen.
Min son med flera trodde inte på mig.
Där upphörde vår kontakt.
Det är många som undrat varför jag är deprimerad.
Det är många som undrat hur jag mår efter som jag tappat så mycket vikt.
Jag hade inte cancer.
Jag hade lunginflammation.
Men jag lärde mig då och där att om jag blir sjuk igen vet jag vem jag ska prata med.
Det är inte dom jag trodde stod mig nära.
Det är dom jag vet står mig nära.
Just nu har jag låst in mig.
Går bara ut när hundarna ska ut.
Jag har suttit och tittat på de här fotona en hel dag.
 
                                                    Lillis

                                                               Luna

                                                                  Leon.

Och kommit på att de kommer aldrig att lära känna mig.
Det känns inte bra men det är bäst så.
Tack deras mammor för bilderna.
Utan er hade jag inte ens visst hur de ser ut.

Det ända jag gör är tänker

Och bloggar om mina tankar.
Som sagt så dog min fader alldeles för tidigt.
Och jag är snart 61.
Undrar om han visste när han var 61 att det inte fanns så mycket tid kvar?
Hoppas inte det.
Vi är lika envisa båda två inte han längre.
Jag kommer aldrig att sluta sakna honom.
Man ska lära sig leva utan honom.
Det har jag gjort.
Jag vet att han inte finns mer.
Alla jag känner älskade min far.Han var en rolig man.
Han var den som alltid mötte en med en kram och ett jag älskar dig.
Vi kanske träffas igen en gång.
Med dig kände jag mig trygg och lycklig.

Tack för att du fanns.
Jag vet ju att du aldrig kan komma tillbaks.Men här får du en sång av mig.
Med din älskade Evert.Eller två låtar.

men jag var där och höll hans hand tills hans sista andetag,Vi ska enas i jorden jag och min far.

Klimatförändringar

Är det ingen som tänker på det?
Jag satt just och tittade på youtube.
Och kom på att det ju faktiskt redan händer.
Sommaren blir varmare så även vintern.
Förra sommaren var ju en katasrof.
Med skogsbränder och torka.
När det börjar på riktigt så kommer inte jag att vara här.
Men det kommer mina barn och barnbarn.
Och det bekymrar mig en hel del.

Vad är det för värld de ska växa upp i?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En ny flygtur.

Men inte med ett flygplan.
Mitt knä viker sig när Lotus drar till och jag trillar i backen.
Snart kommer väl folk att kalla mig för kärringen som alltid trillar.
Han brukar som sagt gå fint men med Natalie som han älskar stod på andra sidan så ville han snabbt dit och där flög jag.IGEN!!!
Ibland undrar jag vad jag ska göra om jag inte kan gå.
Kan man ha rollater och två hundar?
Känns inte som en bra kombo.
Jag är helt enkelt gammal nu.
Först ger knäna upp sedan fick jag lunginflammation den är borta men knäna är kvar.
Och tro mig dom känns HELA JÄVLA TIDEN.
Jag fick värktabletter men dom vill jag inte ta för då får jag huvudvärk.
De flesta tror att jag alltid är hemma för att jag inte pallar gå ut.
Men så är det inte.
Jag minns när jag gick hela vägen hem till Maya med Felice´och Zeus det tog över en timme.
Men det var inga problem.
Nu skulle jag inte ens komma halv vägs.
Jag vet att jag är tjatig med mina knän.
Men dom stör mig.

Ha en bra dag mina vänner ni andra ha det som ni vill.

Det blir ett undantag

Från mina principer att inte lägga upp bilder på barnbarn.
Nu måste jag bara.
Alla tycker att deras barn och barnbarn är vackrast så klart.
Mina yngsta barnbarn Luna och Leon vet inte ens vem jag är.
Av olika orsaker har jag inte träffat dom så mycket.
Mitt eget fel jag har ont i benen.
Pallar knappt ens gå till Ica.
I långsam takt kan jag ta mig till rastgården men det går väldigt långsamt.
Jag har inga foto på Leon som han ser ut nu.
Men jag fick nya foton på "Lillis" och Lunis i går.
Tack för det Danjella.
Det kändes i hjärtat han har blivit stor och mörkhårig sist jag såg honom var han blond.
Jag saknar honom.
Men just nu orkar jag inte ens med mig själv.
Har typ låst in mig med mina hundar.
Men det betyder inte att jag inte tänker på dom alla fem.
Jag tänker på dom varje dag men det vet dom inte och det finns ingen anledning för dom att veta det heller.
                                                    Finaste "Lillis"

 

Är det verkligen tillåtet att vara så här söt Lunis ?????

ha det gott mina vänner ni andra ha det som ni vill.

Det finns en sak jag undrat över.

Som alla vet undrar jag över mycket.
Men just den här saken förvånar mig varje gång jag hör den.
Alla får ju göra som dom vill.
Men varför hör man så ofta folk säga till sina hundar -Kom till mamma eller kom till pappa.
Jag själv säger bara kom hit och ibland deras namn.
Och om jag behöver benämna mig själv som något så blir det Matte och inget annat.
Jag hittar liksom ingen anledning att vara mamma till en hund.
I min familj när jag växte upp hade vi alltid hund men jag hörde aldrig någon av mina föräldrar säga kom till mamma eller pappa det sa dom till oss barn men inte till hunden.
Mina hundar som jag älskar innerligt är just hundar och jag är inte deras mamma.
När jag tänker på hur det var förr så kan jag inte minnas hundar med kläder,skor eller någon som kom körande med en hund i en vagn.
Jag vet att många blir irriterade på vissa saker jag skriver men det är inte menat så.
Det är bara undringar.
Jag läser ofta om hundvagnar till salu.
Typ sånna här.

Både små och stora hundar behöver väl motion.
Så återkommer jag till små hundar.
De skäller drar och håller igång precis som om folk tycker att de inte behöver uppfostras för att de är små.
Det ägarna glömmer är att alla hundar har samma språk.
Så när de små triggar i gång de stora så är det alltid de stora som får skulden.

Dock känner jag en väldigt väluppfostrad liten dam.
Hon går alltid lös skäller inte ofta det är inte alls min sorts hund men hon ha stulit en liten bit av mitt hjärta.
Och det är Kira.

Som bor med "Gammelman"

Och allt som ofta med Theo som jag kännt sedan han blev född.
Han har ingen aning om hur stor han är.
Men han är en väldigt stor Rottis.

I dag handlade det inte om mina hundar.
Ha det gott mina vänner ni andra ha det som ni vill.

Jag pallar ingenting.

Och det har jag inte gjort på ett tag.
Har bara gått med hundarna sedan gått och lagt mig tills nästa hundrunda.
I dag kom jag på varför jag är så trött deprimerad och har megaångest varje dag.
Det är vår!
Och jag blir deprimerad varje vår.
Borde kanske ha vant mig vid det här laget men icke.
Dessutom har jag pollenalergi så jag blir överkänslig för allting.
Minsta lilla skitsak känns som att gå i en uppförsbacke i ösregn.
Bara tanken på att komma upp i  dushen känns som att bestiga ett berg.
Säkert inget kul att läsa om.
Men ganska skönt att skriva om det.

Det finns dock trevliga saker också.
Mina två vänner ska bli farmödrar i Oktober och de är jättelyckliga över det.
Skulle inte bli förvånad om det sker på samma dag.
Dock tänker jag på lilla Pernilla hon är verkligen liten.
Och vad har hon i sin mage?
                                          Jo inte bara en utan två bebisar som går under
                                          arbetsnamnen Piff och Puff.

Ska bli kul att få veta vad det blir för kön på alla tre.
Och det är störtskönt att se Carinas och Mayas lyckliga miner.

Dessutom när man nu ska se det positiva i livet så har jag varit rökfri i tvåmånader.
Det trodde jag aldrig men så är det.
Det var allt för i dag.
Ha det gott mina vänner ni andra ha det som ni vill.

Ny dag nya tankar.

Snart,väldigt snart fyller jag 61!
Jag trodde att när man är så gammal så skulle livet vara lugnt.
Icke.
Mitt liv är aldrig lugnt och har aldrig varit.
Vad jag märker är att vissa människor har väldigt mycket att säga om hur jag lever och vad jag gör.
Jag förstår inte riktigt vad som ger dom rätten till det.
Jag vet att jag inte varit den mamma jag kunde varit i många lägen.
Och jag vet även att jag är en riktigt kass farmor.
Det är mitt eget fel.

Och det är faktiskt så att inte ALLT beror på mig.
Jag vill det bästa för alla.
Men många har krav som jag varkens vill eller kan uppfylla.
Även jag blir sårad (ofta) men jag säger inget och om jag gör det så är det lång tid efter.
Det sägs att livet inte ger en mer än man kan ta!
Tack livet för allt jag  fått leva med för att jag kunde ta det.
Eller kunde jag?
Nej det kunde jag inte.
Livet har gjort mig till den jag är.
Men jag har gjort det bästa jag kunde.
Jag vill leva i dag.Inte i går eller i morgon.
Jag har blivit så besviken många gånger.
Men jag lever än
Och det tänker jag fortsätta med till min tid är slut.

Kokosolja.

I dag har vi haft en kokosolje dag hundarna och jag.
Visserligen får dom det i maten en till två gånger i veckan och dom älskar det.
Men nu är fästingarna här så nu får dom det i pälsen också två ggr i veckan.
Började med det förra sommaren på Lotus och det funkade perfekt.
Jag gillar inte att att sätta på dom halsband,tabletter eller droppar som är fyllda med kemikalier som jag aldrig skulle sätta på mig själv.
Det var första gången för Polux och jag förväntade mig faktiskt att han skulle slicka av det på både sig själv och Lotus.
Men nopp det gjorde han inte.
Han har verkligen vuxit till sig och slutat med de flesta dumma saker han höll på med.
Och framför allt lärt sig lyssna.
Dock finns det två saker han aldrig kommer att sluta med och det är gnäll och prat.
Han är lika verbal som Zeus och alla som kände Zeus vet ju på vilken nivå det ligger hahaha.
Och det bästa av allt är att jag nästan aldrig behöver ha grimma på honom han går jättefint i koppel ändå.
                                                    Polux

Lotus är den snällaste hund som finns jag har inga klagomål på honom.
Han är ju också äldre och har haft mer tid att lära sig.
Jag är så stolt över honom men det är jag även över Polux.
Jag trodde inte att jag skulle kunna få samma känslor för Polux som för Lotus.
Men det har jag.
De två är underbara hundar.
Som jag älskar av hela mitt hjärta.
Dom får mig att vakna med ett skratt varje morgon.

                                                                   Lotus

Ha det bra mina vänner ni andra ha det som ni vill.

Söta hundar.

Jag har två här.
Den ena är exemplarisk för det mesta.
Den andra vet jag inte vad han är?
Han hittar på så mycket dumma saker att jag ibland undrar om det fattas en skruv i hans lilla huvud.
Jag skulle väldigt gärna vilja veta vad han har för raser i sig.
Bara av den enkla anledningen att då kanske jag hade fattat varför han gör det han gör.
Han har växt en del och har långa ben nu.
Så han når högre upp än tidigare.
I går hörde jag ett konstigt ljud från köket går ut och kollar vem ligger där och käkar äpple?
Jo Polux så klart.
Då kan man ju lätt tycka men stäng dörren till köket.
Men nopp den går inte att stänga.
Lösningen blir att så fort det blir för tyst så får jag fort leta upp honom och fya honom.
Han är jätteduktig i övrigt går fint i koppel.
Kommer alltid på inkallning.
Han lider ingen brist på motion och hjärnstimulans.
Han är lugnare än han har varit.
Men undrar om dom glömde självbevarelsedriften när han skapades.

 I morse hittade jag detta.Fick börja leta bitar och pussla ihop för att vara säker på att inget fastnat i hans mage.

 

Och visst han är jättegullig men det hjälper föga i detta fallet.
Jag bestämde mig för att se hur länge han skulle orka gå och springa för att bli riktigt trött.
Vi brukar vara ute och promenera minst ett par timmar om dagen.
Och rastgården en gång om dagen.
Så i dag traskade vi en timme sedan var vi på rastgården i två timmar.
Sedan ville han inte mer.
När han inte vill något så kvider han.
Så jag stannade en stund till.

Nu är de helt utslagna båda två.
Ha det gott mina vänner ni andra ha det som ni vill.

Fattigdom

Den finns här i Sverige.
Jag har vänner som jobbar röven av sig och som aldrig har råd att göra göra något.
Det tycker jag är för jävligt.
Det är inte den sortens fattigdom att de svälter ihjäl.
Men vad går deras löner till.
Mat hyra el bensin osv.
Jag tycker det skulle räcka till mer.
De hade förtjänat att kunna åka på semester t,ex.
Men de flesta jag känner är ensamma mödrar.
Jag har också varit det och med en lön kommer man ingenstans.

Numera jobbar jag inte.
Jag kan inte av olika anledningar.
Det har funkat tills för sex månader sedan när hela min (ekonomi) gick rakt åt helvete.
Det var inte mitt fel.Det kanske alla säger men i detta fallet var det faktiskt inte mitt fel.
Jag litade för mycket på en person och det visade sig vara helt fel.

Och när jag sagt att jag varit fattig SÅ har jag varit fattig.
Levt på en banan om dagen.
Varkens haft kaffe mjölk socker eller toapapper.
Känt mig som en jävla parasit när jag lånat pengar av dom som inte haft pengar själv.
Och för det är jag er evigt tacksam ska ni veta ni vet själv vem ni är.
Tro aldrig att jag tagit er för givet.
Hundarna har alltid haft vad de behövt för deras mat kommer först.

Det fanns en vis person som sa till mig för ett tag sedan att jag alltid tänker på andra först och
skiter i mig själv.
Den personen har nog rätt.
Jag bryr mig inte så mycket om mig själv.
Jag tycker inte att jag är så viktig.

Ha det gott mina vänner ni andra ha det som ni vill.

Känns som en riktig skitdag.

En sådan dag när man bara vill ligga kvar under täcket.
I går tog jag mig en flygtur igen och landade på näsan.
Jag ser ut som Rudolf med röda mulen.
Det låter säkert kul men det är det inte.
Det är andra flygturen på en vecka så nu har jag ont i näsan båda knäna och ena handen.
Börjar tro att det är något fel på balansen.
Det är nog snart tid för rollator så kan jag sitta på den och hundarna kan dra mig.

I går skrev jag en väldigt illa tajmad blogg jag ber om ursäkt för det till dom det berör.

Jag tror jag går och lägger mig under täcket igen.
Ha det gott mina vänner ni andra ha det som ni vill.

Det där med livet.

Ibland känner jag mig helt oförstående till människor.
Det finns dom som bär på hämndkänslor för vad de upplevt för trettio år sedan.
Vilket jag aldrig skulle göra.
Om någon gjort mig illa på något sätt är de inte värda en sekund av min tid.
Hämndkänslor skulle ju bara vara illa det förstör för mig och ingen annan.
Det är här och nu jag ska leva inte i går eller i morgon.
Det jag vill göra ska jag göra nu inte nästa år.
För jag kan inte ens vara säker på att jag vaknar i morgon.
Det kan ingen.
I detta landet är folk ofta rädda för döden för den är gömd.
Det är inget vi pratar om inget vi vill prata om för det föder rädsla.
För vi är rädda för hur vi själv ska klara oss utan den som är död.

Jag satt och höll min far i handen när han dog.
Jag berättade för honom vad jag tänkte och tyckte vi hade ett avslut.
Det finns ingenting jag ångrar jag hade sagt allt jag ville säga och han vad han ville säga.
Samma sak med min mor jag var där höll hennes hand som jag alltid lovat henne att göra.

Nu när jag är 60 och har upplevt för många begravningar så kommer det en till om tre veckor.
Och det som tar mig hårdast av det är när människor som är yngre än mig dör.
För jag vet att jag har levt längre än vad som är kvar att leva.
Visst har jag haft motgångar men jag har haft ett bra liv.
Tre friska barn och fem barnbarn :)

Man glömmer aldrig sin far eller mor.
Det känns hårt och svårt.
Men man lär sig leva med det.
Och man lär sig komma ihåg de roliga fina stunder man hade.

Det var vad jag hade att skriva om i dag.

Ha det gott mina vänner ni andra ha det som ni vill.

DÅ VAR DET TID FÖR HUNDSNACK IGEN

Jag har varit riktigt under isen ett par veckor.
Varit förkyld.
Och mått riktigt kasst av olika anledningar.
Och jag kan ärligt säga att om inte Lotus och Polux funnits här så hade jag inte ens gått upp ur sängen.
Hur glad blir man när man vaknar till två hundar som bara är lyckliga att man öppnar ögonen.
Jag blir väldigt glad.
Jag är glad att dom faktiskt inte bara hänger med i sina koppel för att dom måste.
Även om jag släpper dom lösa så hänger dom med mig.
De följer med för att de vill.
Och när vi är på väg hem sticker de till porten där sitter de och väntar och vill hem.
Nu när jag har mått kasst har de varit vid min sida hela tiden.
Och jag har känt mig som en dålig matte.
Men jag klättrar långsamt upp igen som jag alltid gör.

Ha det gott mina vänner ni andra ha det som ni vill.

Då var det tid igen.

I går kväll öppnade jag min fb för första gången på länge.
Jag skulle bara hämta en bild.
Det första jag ser är ett medelande om att en vän är död.
Det gjorde ont i mitt hjärta han var bara 52.
En väldigt snäll man som jag känt i många år.

Vart du än är så ska du veta att jag tänker på dig.
Och att du kommer att vara saknad av många.

Jag och djur.

Jag älskar djur av alla sorter.
Men ibland undrar jag vad det är för fel på människor!!!!
Varför byter man ut saker som faktiskt var bra.
Som det här.

Nu ska det sorteras.
Enligt mig är det inte alls bra.
I dag är det ovanligt rent annars är det bara äckligt.

Folk slänger sina sopor på marken.
Och vi har massor av råttor.
Wilhem hur tänkte ni där?
Var det billigare på något sätt ???
I think not.

Nu har vi elektriska råttfällor.
Bryr sig råttor om det?
Nej dom  bygger bo vid sidan av dom.
Sedan ser man detta.

 

Alla djur har rätt att leva även råttor.

Men som sagt varför ändra något som

redan var bra.De fanns inte här när vi

hade sopnedkasst.

 

Ha det gott mina vänner ni andra ha det som ni vill.

 

 

 

Polux

och jag har ett problem.
Vi har haft en hel del men de flesta är lösta nu.
Han är inte rastlös eller understimulerad.
Lotus och han är snälla på alla sätt och vis.
Men Polox är lite för smart för sitt eget bästa.
Jag ser aldrig när han gör detta.
Just på det här fotot har han inte gjort något.

Men kolla vad han gjort med min madrass :(

Man kan nog säga att den är inte vad den en gång var.
Sidan där jag sover är hel.
Den rör han inte.
Jag får goda råd som spruta vatten på honom när han gör det.
Ja visst det hade säkert varit bra MEN HAN GÖR JU INTE DET NÄR JAG SER DET.
Och låt honom inte vara i sängen.
Det är inte heller rätt grej.
Båda två sover ju med mig.
Någon som har ett bra råd om madrass ätare? hahahaha
Skicka dom till mig.
Ha det gott mina vänner ni andra ha det som ni vill.