Ny dag nya tankar.

Snart,väldigt snart fyller jag 61!
Jag trodde att när man är så gammal så skulle livet vara lugnt.
Icke.
Mitt liv är aldrig lugnt och har aldrig varit.
Vad jag märker är att vissa människor har väldigt mycket att säga om hur jag lever och vad jag gör.
Jag förstår inte riktigt vad som ger dom rätten till det.
Jag vet att jag inte varit den mamma jag kunde varit i många lägen.
Och jag vet även att jag är en riktigt kass farmor.
Det är mitt eget fel.

Och det är faktiskt så att inte ALLT beror på mig.
Jag vill det bästa för alla.
Men många har krav som jag varkens vill eller kan uppfylla.
Även jag blir sårad (ofta) men jag säger inget och om jag gör det så är det lång tid efter.
Det sägs att livet inte ger en mer än man kan ta!
Tack livet för allt jag  fått leva med för att jag kunde ta det.
Eller kunde jag?
Nej det kunde jag inte.
Livet har gjort mig till den jag är.
Men jag har gjort det bästa jag kunde.
Jag vill leva i dag.Inte i går eller i morgon.
Jag har blivit så besviken många gånger.
Men jag lever än
Och det tänker jag fortsätta med till min tid är slut.