Natten var för jävlig av olika anledningar. Dock mest en! Som jag inte tänker gå in på här. Somnade någonstans vid sju snåret och vaknade igen vid 9-tiden. Eller nej jag znoosade kl typ 10 gånger först.
Men men följde dottra till kastrup gjorde jag och nu sitter hon högt uppe bland molnen på väg till Barcelona. Och bara för att nämna det min jacka gör också det :) Nu går jag o lägger mig. ha det gott.
Hon heter Sam och har diplom som bevis. Jag var stressad hela förmiddagen för att hon eventuellt skulle åka i dag. Men hon var inte stressad över att hon inte hade köpt biljett. En gång i tiden var jag den som alltid tyckte att "det fixar sig" Och folk var ofta skitförbannade på mig. Jag kom dock dit jag skulle,när jag skulle. Min far kom oftast för sent. Och min mor hon var typ alltid för tidigt ute. Jag minns mycket väl första gången jag åkte utomlands för att stanna en längre tid. Min mor upplyste mig om allt som kunde gå illa. Min far kollade upp alla konsulat gav mig adresser och följde mig till flygplatsen. Samtidigt som han förklarade att jag skulle vara uppmärksam på både det ena och det andra. Jag tyckte ju själv att dom överdrev EN ANING! Och jag var helt övertygad om att jag kunde faktiskt ta hand om mig själv :) Klart att jag kunde det. Jag överlevde ju mina resor,hahahaha Men långt där bak i minnesbanken känns det ändå skönt att de brydde sig. Dessutom känns det som karma kommer klampande med stora steg. Nu vet jag hur man tänker när den ända dottern ska ge sig iväg. Nu kan jag nog lite mer relatera till vad de tänkte på när de gick till sängs den kvällen. Hittar hon dit hon ska? Ska hon ta buss eller taxi? Vet hon vilka ställen hon ska undvika? Hur kommer det att gå med språket? Det var vad fadern berättade för mig att han tänkt. Och vad modern tänkte är lätt att förstå. Nämligen, Jävla unge,varför hade hon inte bara kunnat stanna hemma. Allt det där kommer jag säkert också att tänka i morgon kväll. Men som sagt,jag överlevde. Det kommer hon också att göra. För hon är min dotter :)
Det liksom bara flög på i eftermiddags. Insåg så där bara helt plötsligt att om ett par dagar drar dottra min iväg. Ok, Barcelona är inte långt borta ( i normala fall) Just nu känns det väääldigt långt. Men sånt är livet. Barn blir vuxna och drar iväg på sina egna äventyr. Jag har alltid kört med en rad ur en låt av Afzelius. Nämligen "Jag vill ha barn som en gång kan berätta vad man skriver på sydfranska dass" Jag får ändra det nu till spanska dass. Vem vet det kanske står mycket intressantare saker på spanska dass än på franska :) Känner mig som en riktig mesig morsa just nu. Och jag kom på att det är första gången på 21 år jag inte kommer att vara med henne på hennes födelsedag. Det brukar ju vara jag som drar iväg på mina äventyr. Nu är det ombytta roller. Sådan mor,sådan dotter ;) Så är det Sam. Även om du påstår att du inte läser min blogg så vet jag att du gör det ibland. Jag kommer att sakna dig jättemycket. Men nu börjar ditt äventyr. Och jag är så stolt över dig.
Det är ingen bra kombination. Jag tog mig några öl i går. Eller nej,ganska många faktiskt. Omdömet var inte direkt fantastiskt efter det. Men det är ju gott med öl :) I dag mår jag som jag förtjänar. Nämligen ont i huvudet. Och inte lite heller. Det känns som om hjärnan håller på att rinna ut, genom öronen. Men men handling och konsekvens. Och aldrig lär jag mig heller :( Jag hade ett långt samtal med en trevlig kvinna om ögonoperationer. (då hade jag inte druckit öl) Jag har ju lovat mig själv att jag ska göra operationen detta året. Året är ju långt och jag är skiträdd även om alla säger att det inte gör ont. Men har man ögonfobi så har man. Kanske lika bra att ta tjuren vid hornen och få det gjort. Ska bara samla lite mod först. Det är inte mycket som skrämmer mig men när det gäller ögon, speciellt mina egna är jag riktigt feg. Gårdagens goda öl.
Jag har på fyra dagar suttit här och glott på fyra säsonger av svenska hjärtan. Det första var inspelat 1987. Sista 1997. Jag trodde inte att jag gillade gamla saker men jag kunde inte slita mig :) Och jag kände igen mig.
Jag vaknar av att det börjar plinga i mobilen. Och blir lite småsur. Tänker i mitt stilla sinne, VAD ÄR DET NU DÅ SOM INTE KAN VÄNTA!!!! Så jag vänder mig om och fortsätter sova. För att senare upptäcka att det trillat in 6 sms med alla hjärtans dag hälsningar. OOOOPS. Det visar sig alltså att det är alla hjärtans dag i dag. Och det har jag helt missat. Hur gick det till? Jag fick en fråga i går -Vad ska du göra i morgon. Och jag svarade ganska otrevligt -Vadå vad ska jag göra i morgon? Det är Lördag och jag ska inte göra något speciellt. Nu förstår jag ju varför frågan ställdes. Sorry Mr Khan. Dock kan jag ju undra hur jag har kunnat missa det. Det bevisar bara vilket tråkigt liv jag lever och hur ofta jag är ute. För jag har tydligen missat all reklam. Men det värmde ju att dessa människor tänkte på mig :) Så till er mina vänner. Ha en underbar alla hjärtans dag.
Jag har väntat och längtat efter ny säsong av Farmen. Och tyckte det var toppen när det började igen. Har sett alla säsonger. Retat mig på vissa personer,gillat andra. Det är ett spel så det får man ta. Jag har dock aldrig hatat någon. Det gör jag nu,så till den grad att jag faktiskt pratar med teven och funderar på att sluta titta på programmet. Denna elaka,mobbande kärring stör mig så mycket att jag önskat att jag sökt dit bara för att få säga vad jag tycker om henne. Hon är riktigt hemsk. Ett av hennes yttrande är -jag gillar inte fula människor, så jag vill inte vara nära dom. För jag har adhd och jag reagerar på ett annat sätt än alla andra. För sån är jag och jag bryr mig inte om vad andra tycker jag tänker inte ändra mig. Att mobba folk är inte ok!!! Att skylla det man gör på adhd är inte ok. Det får alla andra personer med adhd att framstå som idioter.
Dom är inte idioter. Två av de personer som står mitt hjärta närmast har adhd. Och för min del anser jag att de både känner och tänker mer än de flesta andra människor jag mött. Dom är känsligare och tar åt sig mer. Jag har aldrig uppfattat dom som mobbare. Snarare mobbade. Jag har gråtit många tårar över hur missförstådda de har varit. Och hur missförstådda de kommer att bli som vuxna försöker jag låta bli att tänka på. För det gör ont ända in i hjärteroten. Och den jävla tönten på farmen gör ingens liv lättare. Ha det gott mina vänner. Ni andra ha det som ni vill.
Det går upp och det går ner. Jag hade varit ganska nöjd om det bara gick rakt fram i en stilla lunk. Men det är för mycket att begära ett liv utan turbulens. Man måste väl åka neråt för att uppskatta när det går uppåt igen. Det är vad jag har hört i alla fall. Och det stämmer säkert.
Just nu längtar jag efter värme! JAPP ni läste rätt. Jag har aldrig frusit så mycket som jag gjort denna vinter. För att se det positivt,så är vi säkert på väg mot varmare tider. Det kan ju inte vara så här kallt länge till,eller hur? Någon sa till mig i går att det är åldern som gör att man fryser. Ju äldre man är desto mer fryser man. Hmmm,kändes ju inte så kul. Snarare som om jag har ett väldigt kyligt liv framför mig ;) Snart åker dottern till varmare nejder och vad jag önskar att jag kunde lagt mig i hennes väska och följt med. Men det hade blivit för mycket övervikt på väskan. Tråkigt nog :) För det är redan 15 grader i Barcelona. Tiden går fort och meningen är ju att jag ska fira min födelsedag där. Lite mer än två månader till så är även jag i Barcelona och köper min frukost på La boqueria. Gissa om jag ser framemot det??? Foto från förra gången jag köpte min frukost på La Boqueria.
men inte om vissa. Jag läste en blogg i dag som fick mig att fundera på det. Varför är klimakteriet något man inte ska prata om? Varför ska man skämmas över sina svallningar? Och tro mig det svallar av och till från tårna till hårbotten. Att mensen upphör och att man inte kan få barn längre. Det känns faktiskt bara bra när det är färdigt. Under tiden det pågår känns det dock bara skit. Jag kom in i klimakteriet när jag var 43 år gammal. Jag svettades mer eller mindre hela tiden. I dag när jag är 56 är det lugnt. Ingen mens längre. Inga svettningar. Jag kan aldrig mer bli gravid. Detta är ett ämne som alltid varit tabubelagt. Konstigt. Jag undrar fortfarande varför. Jag känner mig inte som mindre kvinna för att jag inte längre kan bli gravid. Jag känner mig snarare som en friare kvinna :)
En hund undrar jag ofta. Och jag tänkte speciellt mycket på det i dag när Zeus och jag tog en sväng över bron. Han drar. Om han har ett åtta meter långt koppel eller ett vanligt kort koppel. Han bara draaaar. Varför? Det är ju inte precis som om han har någon tid att passa. Träden kommer inte att försvinna om han inte kissar på dom tillräckligt snabbt. Oftast när vi är ute vet han inte ens vart han ska men han ar väldigt bråttom dit. Är inte det märkligt? I alla fall när vi om över bron så träffade jag en av de gulligaste killar jag någonsin träffat på. Jag blev nästan förälskad. Lugn! Han är bara 6 månader gammal :) Med en helt underbar personlighet. Jag brukar inte falla för bebisar. Det har jag bara gjort för Olivia och mina barnbarn. Men den här lille mannen fick mig att falla som en fura! Go rund och glad. Kelig och mysig var han. Snacka om att jag satt och pillade på hans kinder. Och han bara skrattade och gav sitt gillande :) Till och med Zeus blev förtjust!!! Zeus gillar nämligen inte små människor. Han fattar inte vad dom är för sort. Tack för i dag. Slut för i dag. Det var som vanligt inte Öresundsbron. Det var Lindängebron :)
Nu är det kallt så jag fryser häcken av mig Du Gud jag blir inte alls klok på dig. Har du svårt att bestämma dig? Vet du i vilket land jag lever? Skitkallt och 1 cm snö??? Skojar du med mig? Till och med hunden ser förvirrad ut. Så här kan vi inte ha det. Det fattar du väl? Antingen mycket snö och kallt. Eller ingen snö alls och varmt. Det borde väl du om någon veta. Jag tycker du har varit rätt taskig på sistone. Skärp dig nu och ge mig ett väder jag kan leva med. Varmt eller kallt ? Bestäm dig och sluta reta mig. Jag vill inte halka runt i 1 cm snö.. Nu tycker jag bara att du är taskig. För det är väl du som bestämmer vädret,eller?? Min hund är inte religiös.Han bara gillar inte detta.Tycker du att han ser lycklig ut GUD??
Hon är det bästa jag vet. Jobbig har hon varit men hon blir bara bättre och bättre för varje år som går. Så när hon berättade för mig att hon sökt jobb utomlands tänkte jag först,men OJ,men NEJ. Och som alla mammor gör,hur ska detta gå? Hur ska hon klara sig? Det finns så mycket faror som lurar där ute!!! (Men det sa jag inte till henne) Sedan kom jag på att det är faktiskt Sam det gäller. Hon klarar sig. Hon klarar det mesta. Hon har rätt inställning och kan ta hand om sig själv. Det har jag inte minsta tvivel om. Så i slutet av februari flyttar hon till BARCELONA!! Världens finaste stad. Och helt egoistiskt sett, min dotter i min favoritstad, det innebär att du får dras med mig Sam, jag kommer inte att lämna dig ifred :) Men allvarligt talat, jag är så stolt över dig. Att du följer DINA drömmar oavsett vad det än gäller. Du inte bara följer dom, du förverkligar dom. Och då menar jag i allt inte bara i jobbet. Jag är ditt största fan och kommer alltid att vara.
