söndag 31 augusti 2014

En smärtsam dag.

Jag pratade med dig sist för en vecka sedan.
Inte visste jag då att det var sista gången.
Jag har tänkt mycket på dig den senaste veckan.
Och jag skulle hört av mig igen.
Men som vanligt när det gäller mig så tänker jag att jag
ska göra det i morgon i stället.
Nu finns det inget i morgon.
Det finns ingen tid alls,för nu är du borta.
I förmiddags avslutade en hjärtinfarkt ditt liv.
Du var ju bara 57 år gammal.
Det var inte så här det skulle sluta.
Även om vi var långt borta från varandra så trodde nog
både du och jag att vi skulle träffas igen en dag.
Nu blir det inte så.
Vila i ro älskade Gabriel.
Jag kommer att minnas allt det roliga vi hade.
(Det fanns tråkigheter också men de väljer jag att glömma nu)
Det känns skönt att veta hur mycket jag betydde för dig.
Även om det hade varit bättre att få veta det när du levde,
och inte från dina släktingar i dag när du är död.

Jag kommer aldrig att glömma dig och de stunder vi hade.
Både här i Sverige och på Mallorca.









                                           
                  









                                         Här får du med din favoritlåt på vägen.


torsdag 28 augusti 2014

När jag ändå är igång

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

Jag har en lista

Där jag skriver vad jag ska blogga om.
Den börjar bli lång för jag bloggar inte varje dag.
Bara när andan faller på om man säger så.

Så nu tänkte jag skriva om varför man bloggar.
Ja,varför gör man det?
Jag tror att alla har olika anledningar.
Min är att jag gillar att skriva.
Förr skrev jag dagbok men det har jag lagt av med.
Faktum är att jag gillar inte att skriva på det gamla sättet längre.
Föredrar numera tangentbord framför penna och papper.

Min första blogg började jag med för att min gud dotter tyckte att jag skulle det.
Jag visste ingenting om hur det funkade då.
Jag gjorde en massa fel på inställningarna så till slut fick jag lägga ner den.
Men jag gjorde en ny.
Den fick jag också lägga ner för jag visste inte att man kunde moderera kommentarerna
så jag hade en massa kommentarer som låg ute.
Vissa var väldigt otrevliga.
Så blev det till slut denna bloggen.

Jag gillar bloggandet för gensvaret man får.
Både det positiva och negativa.
Men det är sällan negativt faktiskt.
Det är dessutom roligt att det sitter folk i olika länder och läser min blogg,
och tänker på samma sätt som jag.
Det finns även dom som inte alls tänker som jag.
Och dom som inte alls gillar bloggar.
Speciellt inte min men dom tar sig tid att läsa den ändå.
Det får jag ju vara tacksam för :)

Bloggar väcker mycket känslor mest tror jag det beror på hur man läser.
Vissa människor förstår när jag skämtar.
Vissa förstår det inte alls.
Vissa människor vill vara med på bild här.
Vissa vill det inte alls.
Det respekterar jag.
Det har hänt att jag fått gå igenom alla inlägg för att ta bort bilder
på personer som ville vara med och sedan ångrat sig.
Men som sagt vill dom inte så vill dom inte.
Jag frågar alltid först om jag får lägga in en bild.
Oftast blir svaret ja.
En ända gång har jag lagt in en bild utan att fråga.
För jag trodde det var ok.
Men man ska inte tro,man ska veta.
Det var inte ok.
Den åkte bort lika snabbt igen och en ursäkt skrevs.

En annan sak jag har lagt märke till är att en blogg talar tydligen 
till folk.
De känner sig träffade av det jag skriver för de är övertygade om att
jag skrivit om just dom.
Det händer att jag får kommentarer från 2,3 personer efter ett inlägg där
det tycks att jag inte ska uttala mig om dom.
Det händer även att jag får höra det på annat sätt.
Oftast handlar ingenting jag skriver om dessa personer.
Men som sagt det är ju trevligt att de tar sig tid att läsa mina tankar.

Statistik är en annan sak jag gillar.
Förr brydde jag mig inte så mycket men nu kollar jag den varje gång
jag går in.
Det är kul att se vem,var och när det har lästs.
Och det känns ganska bra att ha en skara läsare som hänger med
hela tiden.
Det känns som jag är klar med det här nu och kan stryka ett ämne från listan :)

Ha en trevlig dag mina vänner.
Och ja,ni andra också.









Gud

Det är tid igen.
Det finns något jag funderat över.
Speciellt i dag när jag har ont i huvudet efter att 
ha druckit öl i går.
Ja jag vet,det är chockerande!
Jag drack öl på en ONSDAG!!!!
Det får man ju inte.
Det ska vara Fredag eller Lördag.
Varför står inte det på burkarna?
Precis som det står på medicinburkar.
1-2 burkar fredag eller lördag inte båda dagarna.
Får ej intas övriga veckodagar.

Men du Gud du gav människan förmågan att tillverka öl.
Det var snällt av dig.
Jag gillar öl.
Men då undrar jag var du på bra humör den dagen?
Och var du på dåligt humör dagen efter när du kom på 
att så kul skulle vi inte ha det.
För då uppfann du baksmällan.
Vi fick alltså ölen.
Men vi ska få ont i huvudet helst hela dagen efter vi har druckit den.
Hur tänkte du där?
Det känns inte riktigt snällt må jag säga.
Och i övrigt tycker jag att det är en av de mest onödiga sakerna
du kommit på.
Den fyller liksom ingen funktion,har du  märkt det.
Den får folk att ge onödiga löften.
Hur många gånger har man hört mänskligheten yttra dessa ord,
JAG SKA ALDRIG DRICKA MER.
Men blir det så?
Nopp.
Veckan efter har dom glömt hur det kändes.
Så jag tycker att du ska ta dig en allvarlig funderare på att
avskaffa bakfyllan.
Den är helt onödig.
Den gör ingen nytta alls.
Det var allt jag hade att komma med i dag :)

onsdag 27 augusti 2014

Till min älskade dotter och hennes pappa


Nu ska jag skriva om kärlek.

Det tror jag aldrig jag har gjort tidigare.
Jo klart jag har men inte på detta sättet.
Och ni som inte gillar detta sluta läs nu.
Hur är det med den första kärleken?
Är det den man träffade först?
Man kan ju tro det.
Men inte för mig.
Jag trodde ju naturligtvis att första mannen jag träffade var min första kärlek.
Vi fick två barn tillsammans och jag trodde att vi skulle dela hela vårt liv.
Det var det som var meningen.

Men vad jag inte visste då var att jag skulle träffa en annan man.
Och att det var han som var den första kärleken och den stora kärleken i mitt liv.
För honom gick jag genom eld och vatten.
Och det gjorde även han för mig.
Vår kärlek medförde sååå många problem.
Men än i dag, när vi varit skilda i så många år.
Är han min bästa vän.
Hans mamma var den mest förstående svärmor man kan önska sig.
Jag älskade henne innerligt.
Och hon älskade mig fina "Bobby".
Det tog så många år innan lilla "Bettan" dök upp.
Henne älskar vi båda.
Och vi kommer alltid att ha ett band.
Ett ett band av kärlek,förståelse och evig vänskap.
Tack för att du hittade mig.
Hur stor var den chansen .
Du föddes i Pakistan och jag i Sverige.
Det var inte stora odds för att vi skulle hitta varandra.

Men det gjorde vi.
Och det är jag tacksam för.
Så är även du.
Det vet jag.
Me tum se mohabat karti ho :)

                                                  
                                                   Världens bästa dotter och jag.

                                                    Pappa o Sam
                                                    Löööööv
                                          I dag är vi gammla men han är fortfarande snygg <3

Jag fick ett glas.

Eller rättare sagt jag tiggde mig till ett glas av Bea.
Låt mig säga att det är stooort.
Och så kom jag på att detta glas passar en kaffedrickare jag känner
perfekt.
Det går typ 4 vanliga glas kaffe i detta ända.
Så om det fylls på så behöver hon bara ett för att stilla sitt kaffebegär.
Och hon slipper att tjata på mig att jag ska sätta på mer.
Jag nämner som vanligt inga namn.
Du vet vem DU är :)


Glaset ser ut så här.


Sedan anlände mina älskade nudlar.
Jag tröttnar aldrig på dom.
Skulle kunna äta dom varje dag.
Vilket jag gör ibland.
Eller rättare sagt ofta.
Har kanske varit kines i ett tidigare liv.




För första gången i mitt liv la jag in chili.
Visste inte hur det skulle bli men det blev super gott.

Jag kan tydligen om jag vill hahahaha.



Ha en bra dag mina vänner och icke vänner :)

söndag 24 augusti 2014

Ibland händer det man minst väntat sig.

Vi hade en jätte trevlig kväll igår.
Det känns som om jag borde ta mig hemifrån lite oftare.
Men döm om min förvåning när det ringer på dörren och utanför
står polisen!!!!!
Det hade hörts konstiga ljud som om någon var i fara sa dom.
Men ingen var i fara det var den här mannen som "pratade"
väldigt högt och ljudligt.

Han har ju husky i sig.
Och huskys är kända för att prata.
Dock har jag aldrig varit med om att polisen rycker ut på grund av det.
Men någon gång ska ju vara den första.
Och förhoppningsvis den sista.
Zeus du är inte klok.


Som sagt vi hade väldigt trevligt.
Dock märker jag att jag inte har samma kondis som jag hade för
20 år sedan.
Jag dansade med Teddy och låt mig bara förtälja att han klarade mycket 
mer än mig.

Jag somnade på något konstigt i Carinas säng.
Typ en stor hög av någonting.
Vilket visade sig vara hennes rena tvätt.Fick jag reda på i morse.
Men det gick ju tydligen bra att sova i alla fall även om
det var en smula obekvämt.


Lagom sprit (till oss som hade åldern inne).
Ingen bakfylla.
Mycket glädje och skratt.
Det där med polisen har jag dock inte kommit över än.









lördag 23 augusti 2014

Hjärnmedicin

Finns det?
Då menar jag inte järntabletter utan hjärntabletter.
Jag tror jag är på väg att bli senil.
Senil light har jag alltid varit men det blir värre och värre.
I morse när jag vaknade kunde jag inte hitta mina glasögon.
Jag letade överallt där jag brukar lägga dom.
Till saken hör att jag är näst intill blind utan dom.
Ja,även med dom nu för tiden.
Jag hittade dom till slut,men jag förstår inte varför jag
hade lagt dom där.
På kudden sidan om mig i sängen låg dom.
Ibland när jag är på väg att hämta något glömmer jag på
halva vägen vad det var jag skulle hämta.
Är det normalt,eller?
Nu för tiden när jag ska handla skriver jag på handen vad jag ska ha.
Lapp är inte lönt för den glömmer jag alltid på diskbänken,
Jag vet inte om vi har demens sjukdomar i släkten.
Och dom som kunde ha visst det kan inte svara på frågan längre.
Modern var lite "virrig" på slutet men hon var ju 81 så det var 
inte så konstigt.
Jag inbillar mig dock att så länge jag själv är medveten om att
jag är glömsk och tankspridd är det ingen fara.

Värre är det den dagen jag får skriva min adress på handen för
att hitta hem.
Jag har alltid undrat över det här med demens.
Vem lider av det?
Den som är dement eller deras omgivning?
Jag har jobbat med tanter som gett sig ut på äventyr och sedan inte
hittat hem. Dom var inte speciellt ledsna för det.
Men deras barn var i upplösningstillstånd.

Undrar varför det är vanligt med demens nu för tiden?
Är det för att folk blir mycket äldre nu än vad dom blev förr?
Jag menar när folk levde tills dom blev 60 hann dom inte med
så mycket sjukdomar.
Men numera lever ju många tills dom blir 100.
Är det någon mer än jag som lagt märke till att en människa som är
90 i dag ser inte ut att vara en dag över 70.
Men för femtio år sedan såg en person på 60 ut att vara 90.
Ja det var lite Lördagsfunderingar.
Ha inga bekymmer,jag är inte dement än.
Bara "litta" senil light.
Blir jag dement så kör ut mig i skogen.
Lås inte in mig på ett hem,
eller förresten ni får göra vad ni vill.
Jag lär ju inte bry mig så mycket om det.

Ha en trevlig Lördag mina vänner.
Även ni som inte är mina vänner får ha en trevlig dag.
Det är alltid trevligare med trevligheter än med ledsamheter.

(Det sista fick jag till bra må jag säga ;) )

fredag 22 augusti 2014

Till vissa

personer som tror sig ha en plats i mitt liv.
Vill jag bara säga det har ni inte.

Denna är till er



Det känns som om........

Jag borde komma med ett inlägg nu.
Jag har varit på väg flera gånger,men det finns tydligen
"andra bloggare" som är flitigare än mig och tänker på samma saker.
Jaaaa,du vet vem du är!!!!  :)
Vi har inte samma läsare  men några har vi som läser båda bloggarna.
Hur kul är det för dom att läsa ungefär samma inlägg två gånger??

Folk vet ju inte att vi tänker på samma saker samtidigt.
Det är oftast väldigt trevligt att vi gör det.
Men inte när JAG ska blogga.
En dag nu i veckan skulle jag ha ett inlägg om sömn.
Men guess what,den andra bloggen han före.
En dag tänkte jag mig ett inlägg om psykopater och manodepressivitet,
samma sak igen.

Är det inte konstigt att två personer tänker på samma saker på samma gång?
OCH BÅDA BLOGGAR.
Vad som däremot inte är konstigt är att det finns de som tror att vi först pratar
om vad vi ska skriva.
Och så skriver vi samma sak.
Det hade jag också trott om jag hade läst det.
Men så är inte fallet.
Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit något och lagt in bilder,
sen tar jag mig en titt på den andra bloggen så har människan skrivit ungefär
samma sak med samma bilder ur en annan vinkel,
nämligen hennes kameravinkel.

Nu börjar det kännas som att jag får sätta klockan på ringning tills
mitt i natta och i min trötthet gå upp o blogga för att den där 
människan inte ska hinna före mig.
Men då kom jag på att det är inte lönt!
För då kommer hon säkert på samma sak :/
Konstigt att hon aldrig kan komma på något själv.
Men det är kanske lättare att sno min tankeverksamhet,
kan jag tänka.


Hade jag nu tillhört "anmälarna" (det är en liten skara människor i
min närhet typ 2 hahahaha)
Så hade jag anmält henne för olaga förfarande med mina tankar,
men jag har inga bevis.
Till dom som läser detta och tar åt sig vill jag bara säga -Detta är

enbart riktat till en person.
Jag nämner inga namn.
DU VET VEM DU ÄR.


                                                           Som sagt jag nämner inga 
                                                           namn.Men så här ser hon ut
                                                           den irriterande människan.
                                                           Lägg detta ansiktet på minnet.


Och för er som tog detta på allvar vill jag bara klargöra att det var ett skämt.
Dock vet inte personen på bilden det så hon kanske anmäler mig för olaga
förfarande med hennes bilder.
Jag har snott den från hennes blogg nämligen.
För sån är jag,hahaha.
Jag gör som jag vill.
För jag är rätt cool om jag själv får säga det.
Dessutom är jag den roligaste jag vet :)
Just nu vet jag ett antal människor som skrattar för de tycker att detta är kul.
Och för att de känner mig och min fantastiska humor ,)
Och så vet jag att det sitter en del och läser med ihopsnörpt mun och inte
fattar vad jag skriver om eller hur jag kan skriva så här.
Jag föredrar den första kategorin.
Den andra har nog ett väldigt tråkigt liv.
Där våra bloggar ,(min och hon på fotot)fyller deras liv med fantastiska
samtalsämnen.
Jag finns här för att förgylla ert liv mina "vänner".
Var tacksamma för det.
Utan min och den andra bloggen hade ni ju inte haft något att irritera er
på.
Inget att gnälla över.
Och inget att vara förbannade över när ni tror att allt jag skriver handlar om er.
Vilket det oftast inte gör.
Ibland gör det men då fattar ni det inte.
Oj vad det blev långt nu.
Men du där på bilden som jag inte nämner namnet på.
(För jag vill inte bli anmäld.)

Vill bara säga att jag älskar dig :)
Kommer alltid att göra.

lördag 16 augusti 2014

Hur social

är man nu för tiden?
Om någon hade sagt till mig för 20 år sedan att jag 
skulle ha fb och en massa andra saker hade jag förmodligen 
skrattat åt dom.
Jag ville inte ha varkens dator eller mobil.
Men jag var tvungen att skaffa dator när min dotter var så pass 
stor att hon skulle skicka in läxorna via email.
Sen har det bara gått utför.
Tv har jag skippat för längesedan.
Nu mera är det plattan som gäller där kollar jag på tv
program om kvällarna.
Och på dagarna inbillar jag mig att jag är social via data o mobil.
Världen förändras och jag med den ;)

Så här ser det ut vid köksbordet nu för tiden.




Men ok

Jag ser nu vilka som gillar leverpastej.
Hundar.
Jag trodde de hade bra luktsinne.
Detta bevisar motsatsen.
Älskade Zeus du har ingen klass.
Rysk kaviar ska det vara.




I går

Bestämde jag mig för att lyssna till  mitt spanska
hjärta.
Och lagade albondigas.
I dag bestämde jag mig för att vara svensk och åt
leverpastej.
Det var lika äckligt i dag som 25 år sedan.
Så jag tror mitt hjärta är mer spanskt än svenkt.
Hur fan kan man äta Icas leverpastej???

                                          Albondigas,jättegott.
                                          Men fyyy,gillar svenskar detta?Då är jag mindre
                                          svensk ;/

onsdag 13 augusti 2014

kan man älska någon mer

än jag älskar Pavarotti



jag

Tänker ofta på döden.
Men jag är inte rädd för den.
Jag är tillfreds med den.
Alla måste vi dö.
På ett eller annat sätt.
Utan moder och fader vet jag att jag står på tur.
Det stör mig inte .
Men jag saknar dom båda.

Och jag älskar dom båda vart dom än är just nu.



så kan det bli

När jag dör vill jag dö med denna låten




Bara en låt

som är så mycket jag


tisdag 12 augusti 2014

Det här är till Teddy

Håller med dig.


Just nu

Känner jag att det ända stället jag vill befinna mig på 
är i Barcelona.
Jag har längtat dit sedan sist jag var där.
Och kommer alltid att göra.
Jag kan inte prata spanska men jag kan katalanska.
Att gå på la rambla  och lyssna på folk som pratar och 
förstå det dom säger är underbart.
Att vakna på morgonen och gå till La boqeria och 
köpa frukost passar mig bra.
En gång ska jag dit igen för att se hur se grada familia utvecklar sig.
Barcelona alltid i mitt hjärta ;)


Härligt väder.


Allt jag har planterat växer för fullt.
Varje morgon hämtar jag tomater och paprika från balkongen.
Det känns lyxigt att bara gå ut och hämta och äta.
Jag har alltid önskat mig ett gammalt hus på landet där jag,
kan ha en hönsgård och hämta mina ägg.
Men det lär ju aldrig bli av :(
Kan man ha en höna på balkongen nästa år kanske?
Man skulle ju kunna ha det under förutsättningen att den var stum,eller???
Om ingen hör den så vet ju ingen att den är där och värper ägg till mig.
Får man inte det man önskar så får man fixa det på annat sätt.
Någon som har en stum höna att skänka bort?

Jag planterade ju chili i våras.
Nu undrar jag varför jag gjorde det!
Den blev så stark så den går inte att äta.
Inte för mig i alla fall.
Jag utmanade mig själv,jag har aldrig lyckats med jalapeno.
Det gjorde jag i år.
Men den är så stark att bara en väldigt liten bit  i maten  får det att brinna 
i halsen.
Så nu vet jag att jag kan och därmed vet jag att jag inte ska så
dom fröerna nästa år.

En gång i tiden för så där 100 år sedan tyckte jag att alla som 
höll på att plantera och odla (min far) var väldigt töntiga.
Nu är jag likadan själv.
Allt som kan stoppas i jorden och växa ska dit.
Sedan ska det skötas med omsorg :)
Kan det vara ärftligt????
Inte vet jag.
Men det lär visa sig i kommande generationer.





fredag 8 augusti 2014

Det har varit en varm dag som vanligt.

Den har även varit intressant i allra högsta grad.
Men det känns som jag har fått nog nu av alla osäkra 
människor i min omgivning.
Jag har alltid tyckt att om man ger sin partner vad han/hon behöver 
så har man inget att frukta.
Men det verkar svårt för somliga.
Det är alltid lättare att skylla på andra än att se sina egna fel.

Men nog om detta.
Dagen har som sagt varit varm.
Det grönskar överallt och mina plantor bär frukt.
Finns det något godare än nyplockade solvarma tomater från egen odling.
Dont think so :)


Här kommer lite bilder


                                          Denna vackra blomma var ju tvungen att vara med,
                                          min brorsons dotter.




torsdag 7 augusti 2014

Märkligt

Jag har nog fått lite skrivnoja i dag.
Det har blivit fler inlägg än det brukar vara på
en hel vecka.
Nu satt jag och kollade lite statistik och jag blir 
lite smått förundrad när jag ser den.

Det finns ju en hel del bra saker med den här portalen,
som att man kan se vilka länder som läser,hur många som läser
och från vilket operativsystem.
Och att man kan se namnen på en del.

Jag brukar inte kolla statistik så ofta.
Bara vilka länder.
Hur många som läst står ju ute på min sida.


Döm om min förvåning när jag ser att folk som INTE gillar
bloggar och min speciellt då hoppar in och ut här.
Vad kan det bero på?
Nyfikenhet kanske?
Hittar ni något intressant att snacka om?
Om inte så kan ni ju alltid lämna förslag om vad ni
vill att jag ska skriva om.
Jag står gärna till tjänst.
Så slipper ni kvida över vad jag skriver.
Annars finns det ett utmärkt förslag.
Sluta läs så slipper ni reta er.
Min blogg dör inte av att 2,3 läsare försvinner.







Jag saknar dig moder






Till min bror,du har en vän du kan väcka mitt i
natten nämligen mig.Bara att lyfta luren.

Jag blev plötsligt produktiv

Livet är som det är.
Fullt av missförstånd.
Skitsnack.
Folk som anser sig veta saker som de inte vet något om.
Faktiskt blir jag ledsen att jag lyssnat på folk som bara
snackat utan att veta sanningen bakom det hela :(
Att jag trott på dom och sagt upp bekantskapen med folk 
som funnits i mitt liv i sååå många år.
Medans jag haft kvar idioter som ljugit för att ha mig kvar i sitt liv.
Så jag kan fråga mig själv -Hur dum får man bli???
Men som jag ofta sagt...De människor som ska vara i mitt 
liv kommer alltid att vara där.
(Ni vet vem ni är)Och jag ber om ursäkt för att jag inte förstått det.
Men när "vänner" fyller mitt mitt huvud med lögner och jag lyssnar!
Ve är dum då?
Jo jag.
Jag hatar ingen.
Tycker bara jävligt illa om oärliga människor.
Jag vet nu vem som ska finnas i mitt liv.
Resten bryr jag mig inte om.
My gain your loss.

Denna låten är till er



Att äga och att älska.

Alla har vi så olika uppfattningar om vad kärlek är.
Jag har min egen.
Och vad jag förstått finns det inte många som håller med mig.
Det känns för mig som om de flesta människor inte älskar
villkorslöst .
De äger och tänker mest på sin egen stolthet.
Är det kärlek???
Det beror på vem man frågar.
Kärlek är inte en kamp.
Kärlek att låta den person man älskar vara lycklig även om
det innebär att han kanske finner lyckan någon annanstans än hos dig.
Livet är inte rättvist.
Har aldrig varit.
Hot hämd och svartsjuka kommer man ingenstans med.
Så i mycket av vad jag har sett har det visat sig att inget handlar 
om kärlek.
Det finns personer som fullständigt skiter i sin "älskade" tills den dag 
den "älskade" tittar åt andra håll.
Då dras det tillbaks och ska ägas igen.
Har någon annan funderat över detta eller är det bara jag?
Kunde varit trevligt med lite synpunkter.
Så kommentera gärna.



                                          


lördag 2 augusti 2014

Mycket trevligt

Med folk som kommer med förslag på saker att göra.
Nu undrar ni förstås vad vi har gjort,eller?
Jooo det är klart ni gör!
Om inte så får ni faktiskt sluta läsa nu.
För här följer historien :)

Det började i ett stilla tempo till Värnhemstorget,
så stilla det nu kan vara med Teddy i baksätet.
Där hämtade vi upp Beatrice och Pernilla som hade köpt kaffe
till oss riktigt gott kaffe dessutom.

Sen vet jag inte vart vi skulle det verkade som vi ett tag skulle
till Karlskrona men det skulle vi tydligen inte för vi skulle visst
köpa danska kläder ,eller?
Hur som helst så såg vi en massa fläckiga kor,jag kan ge mig sjutton på 
att det fanns några randiga där också.

Mitt i alltihopa var vi i Hörby....Ja Hörby fråga mig inte hur det gick till.
Det känns som om det är ganska stor skillnad på Karlskrona och Hörby.
Eslöv fanns med någonstans också.
Som vanligt när Carina och jag sätter oss i en bil och ska köra längre 
än till Möllan händer de mest underliga saker.
Jag hade glömt att när Carina ser något så pekar hon och hojtar 
för full hals alltså höll hon på att skrämma livet ur mig två!! gånger!

I baksättet satt det tre ungdomar och jag vet inte vem som
hade roligast under denna resa jag eller dom.
Kul hade vi i alla fall.
Slutet på resan var på Borstahusens camping.
Där stod brodern min och sjöng.
Nu låter ju det som han stod mitt på en camping och sjöng för 
sig själv,vilket ju i och för sig hade varit en riktigt rolig syn.
Men nej det gjorde han ju inte.
Han hade en spelning där.
Och det var ju inte heller så att vi kom dit och blev helt förvånade för att 
brodern helt oförhappandes stod där,nej.
Vi visste ju att han spelade där men det var inte det som var det egentliga slutmålet.
I alla fall.
Tack för en trevlig kväll alla ni som var med.