fredag 26 september 2014

Ångest

Jag har skrivit mycket men inte om ångest.
Det finns säkert ingen som inte har lidit av det själv som vet
hur det fungerar.
Det är ett heltidsjobb att fundera ut vilken tid man ska gå och 
handla för att minska chansen att träffa på någon man inte vill
träffa på.(vilket är typ alla)
Att stå i kö och svettas när alla andra fryser.
Och bara det faktum att man svettas gör att paniken kommer smygande,
man känner hur alla tittar (även om de inte gör det).
Det har hänt många gånger att jag haft en full korg av varor och sedan
sett det varit alldeles för lång kö för mig.
Så jag har bara ställt den och lämnat affären med hjärtat
bultande och i  tänkt att nu får jag en hjärtinfarkt.
Så ibland går man helt enkelt inte och handlar.

Varje vår när det börjar bli ljusare har jag samma problem.
Jag är den sista som lägger vinterjackan.
Den skyddar mig med sin stora huva.
Jag ser men jag syns inte.
Känner mig inte utelämnad med den på.
Men den måste ju av till slut.
Oftast tillbringar jag sommaren inomhus.
jag skulle aldrig få för mig att gå till en strand.
Och det var en del år sedan jag var på en festival.
För det går inte.
Man är begränsad och kan inte göra det som andra människor
finner normalt.
Jag måste tänka och planera allting.

Folk kan inte förstå varför jag inte åker buss utan cyklar i ur 
och skur.
Begrunda då detta.
Att bara stå och vänta på bussen bland andra människor,
gör att paniken kommer smygande,handsvett och darrande.
Sedan ska man då ta sig upp på bussen,
många gånger har jag väntat till nästa enbart för att det varit
för mycket folk.
Har nästa varit lika full har jag helt enkelt gått dit jag skulle.
Jag åkte faktiskt buss i sju veckor nästan varje dag i början av året.
Det var nödvändigt.
Då var det också först nödvändigt att kolla när det var minst folk
på bussarna,
och lika många gånger som jag faktiskt fixade det,
lika många gånger gick det inte alls så jag fick gå i stället.

Mitt hem är min borg.
När mina dörrar är stängda så är dom.
Tänk dig då att du sitter i din trygga borg.
Och utan minsta anledning du kan hitta så går hjärtat upp i
120.
Det bankar och bankar så du hör hur blodet rusar inom dig.
Du hör det och du hör hur hjärtat slår.
Så du går en runda genom lägenheten,sätter dig,lägger dig,går igen
men ingenting hjälper.
Man kommer helt enkelt inte undan.

Jag kan bara beskriva det som -Har du någonsin varit riktigt riktigt rädd?
Så känns ångest.
Som att man blir riktigt jävla skiträdd.
Men man vet inte varför.
Och man vet aldrig när det ska hända.
Vissa vill ha folk i närheten som vet hur det fungerar.
Jag vill bara vara ensam.
Jag isolerar mig.
Det finns läkemedel,visst.
Jag tar Atarax ibland.Men dom gör mig bara trött.
Och tro mig jag behöver inget för att vara trött.
Att ha ångest känns som om man sprungit maraton utan att ens lyfta
bakänden från stolen.
Jag har provat antidepressiva  men jag vill inte leva på en linje utan glädje eller sorg.
Så därför lever jag med min ständige följeslagare Mr Ångest.
Och när han jävlas för mycket tar jag till vin eller öl för att hålla
honom i schack.
Det funkar för stunden.
Men tro mig Mr Ångest finns alltid kvar väntande bakom nästa hörna :(
Just nu tror han sig vara min bästa vän och ständiga följeslagare.
Men jag hade klarat mig underbart bra utan honom.

Ha det gott mina vänner och ni andra ha det som ni förtjänar.

                                          När inget annat hjälper så hjälper vin och Atarax
                                          Dock under inga omständigheter på samma gång!!!!

Trött.

Jag är såååå trött.
Och då menar  jag inte att jag är trött på livet.
Det kommer jag aldrig att bi trött på.
Men jag är trött som i sova trött.
Det räcker att jag lutar mig tillbaks i soffan så
somnar jag.
Jag tror jag skulle kunna sova dygnet runt just nu.
Fattar dock inte varför.
Kan det kanske vara för att det blivit mörkare.
Ja det kan det säkert.
Ha det gott mina vänner.

torsdag 25 september 2014

Låt mig skratta i dag.

Jag kanske inte orkar sen


Så trevligt.

Och så gott när någon kommer med mitt
favorit vin och min favorit mat.
Jag är just nu så mätt så att jag kan inte röra mig.
Och vinet är bara så gott.
Tack.
                                          Godare rödvin finnes icke.
                                        Biff med tomat från Kinaresturang det godaste jag vet

måndag 22 september 2014

Faran över

Det var väl inte så stor fara egentligen.
Zeus hade öroninflammation och ska nu ha örondroppar
i tre veckor.
Som tur är så gillar han vår veterinär så han fick gladeligen göra
rent  Zeus öra.
Fy sjutton för det.
Det var varkens en vacker syn eller doft.
Det hade inte hunnit spricka denna gången och det var ju bra.
Men han har sprungit som en dåre hela natten och flåsat och 
flämtat.
Vi har alltså inte sovit så mycket.
Vilket jag vi ska ta igen när jag skrivit detta.

Jag behövde inte ens promenera till veterinären i dag.
Det kom en vänlig ung man och hämtade mig.
Dennis och jag brukar ofta hamna i diskussioner med varandra.
Så även i dag så klart.
Det är aldrig allvarligt menat :)
Dock bör det nämnas min kära Dennis att jag har faktiskt bytt blöjor 
på dig så där en 1800 gånger,give or take a few.
Hur var det nu med den dyrbara tiden ????  Hahahahaha.

Ha en bra dag mina vänner.
Och ni andra ........Ja?

                                          Dennis.


                                          Zeus.


                                          Och med risk för att få mig en känga för min torra
                                          humor så tyckte jag att det här var skitkul.
                                          Zeus hund individ!De få gånger han har fått 
                                          medicin förr har det bara stått.Till hund.
                                          Men nu vet ni,han är en hundindivid :)




söndag 21 september 2014

Jaha :/

Tid för veterinären i morgon.
Varför ska det vara så dyrt med djursjukvård?
Även om min veterinär aldrig tar mer än 500:- för ett 
besök så är 500 ändå pengar.
Mycket pengar för mig.
Men nu fick jag hjälp.
Och det är jag väldigt tacksam för.
Det var samma sak förra gången när han hade öroninflammation,
då var det dottra min som tog över räkningen.
Nu har han troligtvis öronskabb.
Det känns bra att veta att det finns dom som bryr sig.
Men på samma gång inte för det är ju faktiskt min hund.

Hur kan det komma sig att om man går till "min" veterinär så kostar
det som sagt högst 500 spänn.
Men om man går till djursjukhuset kostar exakt samma sak 1500:-
För att inte tala om allt det anses att man behöver när man går dit.
Har man råd spelar det ju föga roll.
Men har man inte råd så är man väldigt glad att det finns folk som
faktiskt jobbar för djuren.
Inte för att tjäna på dom.

                                          Stackars Zeus har ont i örat igen :(


lördag 20 september 2014

Ibland är det dom små sakerna som gör det.


Denna dagen började som en riktig skitdag,
Och det kändes som det ända vettiga att göra var att gå och
lägga sig.
Jag brukar alltid bli deprimerad på hösten och våren.
Och nu är det ju höst igen.
Med allt som hänt detta året så finns det anledning till depression.
Vissa saker har varit värre än andra.
Och mitt dåliga samvete är ingen skön huvudkudde,om man säger så.
Men man får se det från den positiva sidan.
Jag har i alla fall ett samvete till skillnad från många andra.
Jag tänker ofta för mig själv att jag borde ha gjort si eller så istället.
Men det är ju försent nu.

Men som sagt så måste jag ju alltid ut med Zeus.
Och det var ju tur det för annars hade jag missat "Oliven."
Jag har inte sett henne på flera månader,hon är såååå söt.
Nu hade jag ju ingen kamera med mig så det blev inget foto.

När jag senare kollade min mobil och såg att jag hade två missade 
samtal var jag ju tvungen att ringa individen.
Det hon hade att säga var -jag älskar och saknar dig kvinna.
Vissa kan ju verkligen uttrycka sig :)
Men att hon sa det just i dag när det behövdes bevisar ju bara 
det jag redan visste nämligen att hon är min soulmate.

Ibland behövs det inte mer än så för att dagen ska bli bra :)
Och nu känns det bra att vara Pia igen :)

Ha det gott mina vänner.
Och som vanligt vet ni andra bäst själv hur ni ska ha det.

fredag 19 september 2014

Adios mi amore.

 Sempre t'estimaré Gabriel <3




Skottland





Jag är förvånad över att valet i Skottland intresserar så få i min omgivning.
Ja svenskar menar jag då.
Övriga världen har ju varit intresserade .
Om dom nu hade röstat ja hade det fått konsekvenser även för oss.
Men nu gjorde dom som tur var inte det.
Tack för det Skottland.
Jag satt och pratade med en vän från Skottland i går och han sa att,
det går inte att rösta ja.
Det innebär för mycket främlingsfientlighet,vi kommer inte att klara
sjukvården och vi kan inte vara med i Eu.
Dessutom bor vi nu i United kingdom som inte längre kommer att 
vara united om det blir ett ja.
Det var hans åsikt.

Nu är det mina åsikter.
Ett självständigt Skottland kan göra så att England går ur Eu.
Har det med oss att göra?
Ja det har det.
Ett av de ställe det bor mest svenskar på är faktiskt i London.
Vad händer då om England går ur Eu?
Ja gissa!
Den fria rörligheten upphör att existera och man kan varkens bo
eller jobba där längre.
Jag tycker om den fria rörligheten.
Jag tycker om Schengenavtalet.
(Om ni inte vet vad det är så slå upp det på Wikipedia)
Jag vill inte leva i en liten bubbla.
Jag vill leva i en stor värld.

Ja mina vänner om ni har orkat läsa allt så ha en bra dag.
Ni andra,ha det som ni förtjänar.


                                          It's ok if you do not like my opinions,
                                          I can not force you to be right :)









torsdag 18 september 2014

Jag vill skratta i dag

och det gör jag alltid.
Jag har två låtar som mina "barn " har  gett mig.
Och jag älskar dessa låtar :)















Det är här en kärleksförklaring ;)

Min gamla "Bettan" fungerar igen.
Hon har varit min trogna följeslagare i många år.
(även om hon bara är en cykel hahaha)
Ungarna på gården har nog alla tagit en tur med henne.

Men så på vintern för två år sedan frös hon fast i cykelstället.
Och där har hon stått sedan dess.
Ja det var inte hon som frös fast utan låset.
Så man var tvungen att såga upp kedjan runt det.
Tro mig jag har frågat alla starka karlar i min omgivning om dom
kunde testa att få upp det.
Och dom har försökt.
Men ingen har lyckats förrän nu.
Det kom en envis karl som inte gav sig förrän han lyckades.
Och det funkade.

Så i dag har "Bettan" varit på helrenovering och känns som ny att 
cykla på.
Och nytt lås har hon fått.
Så nu kan Zeus och jag sticka iväg på våra cykelturer igen :)
Om han inte glömt hur det funkar.
Men då får vi väl lära om.

                                          Gamla "Bettan" har återuppstått :)

onsdag 17 september 2014

Det är intressant kan jag tycka.

Att se hur engagerade och oengagerade svenska folket är i politik.
En del tycker att nu har vi röstat så nu skiter vi i det.
Och andra följer allt som händer nu och diskussionerna går höga.
Jag gillar det sista alternativet.
Jag har med glädje sett och lyssnat på ungdomarna i min omgivning.
De har varit riktigt engagerade i år.
Många förstagångsväljare har tyckt och tänkt och gjort sina röster hörda.
Det är bra :)
Det är så det ska vara.
För mig har det alltid varit så att om man inte orkar gå och rösta
eller bara skiter i att ha en åsikt när det väl gäller.
Då ska man heller inte yttra sig om någonting i detta samhället.
Politik är viktigt.
Åsikter är viktigt oavsett om man har samma åsikter eller inte.
Det var allt jag hade att säga idag.
Ha det gott mina vänner.
Och ni andra....ja.....

söndag 14 september 2014

New readers

I want to say thank you to the Ukraine, Germany, Austria, France, and Finland. For reading my blog
 It makes my heart happy :)

Egentligen ska man inte skriva om politik:)

Det har jag aldrig gjort.
Men nu bara måste jag.
Vågorna går höga på fb.
Så även här på denna sidan av min gård.
I dag har vi räknat in två sd:are två socialdemokrater,
två vänsterpartister och en kristdemokrat och en moderat.

Fördelen med de flesta är att de faktiskt kan diskutera.
Och det är bra tycker jag.
Komma överens gör vi ju aldrig.
Men det behöver vi inte göra heller.
Det som även är bra är att vi inte går och hatar varandra.
Vi bara tycker jävligt olika.

Jag fick två kommentarer som förvånade mig mycket i dag.
Den ena var,
Ja men att du inte röstar som VI svenskar beror ju på att
du varit gift med en utlänning och glömt våra seder och traditioner.
WHAT!!!!!!!!
Hörde jag rätt?
Ja det gjorde jag.
Och det som gjorde att det förvånade mig är att det kom inte från
en sd:are.

Den andra kommentaren var -Men Pia läser du inte tidningen eller ser på
nyheterna?
Jag -Jo,men jag tror dock inte på allt jag hör och läser,man måste ta allt med
en nypa salt så här i valtider.(även annars)
-Så du tror att tv och tidningar ljuger?
-Ja.
-ok men det är för att du levt med de människor du levt med.
-Vaaaaa????
-Ja vi kan väl inte ta in hur jävla mycket invandrare som helst.
Jag är inte rasist och jag röstar inte på Sd,men än då.
-Men om du hade bott i Syrien och sett dina barn bli dödade hade du nog varit 
glad om någon tagit emot dig,eller?
Och vi har faktiskt råd med det.
-Varför ska vi ta emot alla?
-Vi tar inte emot alla.Läs på!!!
Det finns andra länder i världen som tar emot mycket mer flyktingar
än vad vi gör.
-Men invandrarna får mer pengar än våra gamla.
-Men skärp dig.
Jag orkar inte prata med dig mer.
-Nä det är ju lättast så.
Jag vet egentligen inte vart jag ville komma med detta (jo egentligen vet jag det)
Allt detta sades av en socialdemokrat.
Och med risk för att få hela Sverige på mig kan jag säga.
Att jag står hellre och argumenterar med en sd:are på tredje våningen som jag vet 
inte är rasist.
Än med en socialdemokrat som alltid röstat på samma parti för att deras föräldrar gjort det.
Men aldrig bildat sig en egen uppfattning.
Och jag är så jävla trött på den här frasen -Jag är inte rasist MEN.
Det finns alltid ett stort jävla MEN i bakgrunden.
Är du rasist så är du rasist det finns inga men oavsett vilket parti du tillhör.
Det finns inga ursäkter att tycka att människor med annan hudfärg är mindre värda.
Ibland skäms jag väldigt mycket över att vara svensk.
För svenskar har så mycket dubbelmoral.
Svenskar är så lagom.
Om man nu är tvungen att döma vilket man tydligen är.
Döm efter hur en person beter sig inte viken hudfärg de har.
Och till sist vill jag bara påpeka,är man född i Sverige så är man svensk.
Har man svenskt pass så är man också svensk.
Jag blir så tröööötttt.




Valdag.

Det är första gången på många år jag och min moder 
inte gått och röstat tillsammans.
Men det var ju tvunget att göras ändå.
Peter och jag bestämde oss för att gå tillsammans.

Jag hade tänkt länge på om jag skulle svika mitt parti och
rösta på ett av de större.
Men i slutänden blev det det jag alltid röstat på.

När jag träffade grannarna ute på gården så blev det diskussioner,
och det är så det ska vara.
Politik ska diskuteras,även om man har olika åsikter :)

Nu får vi se vad som händer.
Får vi en ny regering eller inte?

Här kommer lite bilder :)


                                         Peter
                                           Jag
                                          Om ni inte vet tiderna så finns dom här ;)
                                          Hahaha kolla in dessa män.Det ser ut som dom
                                          dom är nära ett slagsmål.
                                          Men så var inte fallet,
                                          Dom bara pratade :)
                                          Men jag gillar bilden.

fredag 12 september 2014

:)




Vad är det för fel  på lugn och ro?
Intriger har jag fått nog av nu.
Kan man ha frid och harmoni på samma gång?
Nej,här går det inte så jag väljer bort frid och nöjer mig
med harmoni.
Många tankar har snurrat i mitt huvud denna dag.
Mest handlar det om en konversation som fördes i går.
Jag skäms för vissa saker jag yttrade i stundens hetta,
jag har inga problem att erkänna det.
Och jag skäms för att jag lät mig bli provocerad.
Men det var nog det som var planen.
Det är nog alltid det som är planen.

Nu har jag dock kommit fram till att låta det vara.
Ingen ska behöva välja mellan mig och någon annan.
Så jag väljer själv i stället.
Och jag väljer bort vissa individer.
Och hoppas därmed att lugnet återställs i deras liv.
Därmed vill jag också göra det klart att kom inte till mig,
"when the going gets tough"
Jag trodde aldrig att dom orden skulle komma från mig!
Men jo där har ni dom.
Och dom är dessutom allvarligt menade.

En intressant sak att tänka på är att om inte jag finns
om det skulle krisa.
Vem finns då?
Svaret på den frågan vet vi alla.
Så det känns lite som om någon har fallit på eget grepp.


Livet är märkligt.
Men inte längre överraskande.
Vissa saker förändras aldrig.
Så meningen är väl inte att de ska förändras.
Det kan ju vara både på gott och ont ;)

Ha det gott mina vänner.
Och ni andra,ja ni vet själv.








torsdag 11 september 2014

Ibland

Känns livet ändå bra.
Som när man vet att släkten följer släktens gång.
Att när vi gamla är borta tar en ny generation vid.
Och våra gener förs vidare.
Som dom här <3
Alltid älskade av mig.










Det säger väl allt?



Vi börjar med en underbar nyhet.

En person som jag älskar högt har blivit pappa igen.
Till en liten pojke.
Jag är så glad för din skull.
Du vet själv vem du är :)

Sedan tar vi nästa person som jag inte hyser några varmare känslor för.
Du vet också vem du är.
Varför lägger du ner tid på mig?
Vad är det som får dig att tro att jag bryr mig?
Jag vet ju att du läser vad jag skriver.
Jag förstår ju dock inte varför eftersom du påstår att du hatar både mig
och min blogg.

Du är patetisk.
Jag har ett gott råd till dig!
Sopa rent utanför din egen dörr innan du ger dig på andra.
Vi kommer aldrig att ses igen.
Förstått?

Ha det gott mina vänner.
Och ni andra med.

torsdag 4 september 2014

I look to you


Det kändes som en tegelsten i huvudet.

När de ringde mig och sa att Gabriel är död.
Och nu känns det som om den icke existerande tegelstenen 
har gett mig hjärnskakning.(Som inte borde finnas)
Det känns på något sätt som livet är "kört".
Det är svårt att bara ta sig ur sängen på morgonen.
Men jag har Zeus så jag måste.
Tack för det Zeus.
I övrigt känns det som jag inte vill prata med någon alls.
Mobilen ringer men jag skiter i att svara,
snällt va?
Alla har vi våra uppförsbackar i motvind och ösregn,
detta är min tror jag.
Det kan knappast bli värre.
Livet är fullt av motgångar.
Men nu börjar det bli för mycket kan jag tycka.
Jag hann inte till någon begravning för det visade sig att på
Mallorca begravs man efter två dagar.
Så de fick klara sig utan mig.
Allt jag hört och allt som sagts hade lika bra kunnat vara osagt,
det får mig bara att må dåligt.
Och få ännu sämre samvete än jag redan har.
Men jag behöver nog en lååååång  pauuuus.
Innan jag tar mig ur det här.

Ha det bra mina vänner.
Och ni andra,ha det som ni vill.




måndag 1 september 2014

Jag förstår inte.

Eller så är det väl bara så att jag inte vill förstå.Så många gånger har du skickat denna låten till
mig.
Men jag har aldrig skickat den tillbaks.
Jag önskar nu att jag gjort det.
Sempre t'estimaré.











Grattis till er båda.

Älskade Celine och Teddy denna låten är till er.
                                                    Min pärla.
                                                  Bästaste Teddy



Livet är inte kul just nu!!!

I natt kunde jag inte sova.
Tänkte på Gabriel hela natten.
Jag har svårt att ta in att han inte finns mer.

Men jag satte klockan på ringning till 06.00
bara för att vakna och stänga av den igen.
Inte konstigt efter som jag somnade vid femtiden.

Jag skulle vara iväg 07.30.
Till ögonläkaren.
Men jag kom iväg..
Som tur var så var Carina försenad.
P.ga översvämnigarna sa hon.
Men nu vet vi alla som känner henne att en stund för oss är
tre stunder för henne..
Men jag är väldigt tacksam att bli körd dit och hem.
Tack Carina och Dennis.

Nu hör det till saken att jag har två stora fobier.
En är ögon.
Den andra kan vi ta en annan gång.
Jag som har ögonfobi och inte ens kan ta ögondroppar på mig själv,
var alltså hos ögonläkaren.
Fick droppar i ögonen och blev undersökt i ÖGONEN med
diverse olika attiraljer!!!!!!
Och sedan får jag veta att jag har starr på höger öga.
Så här förlöper samtalet mellan mig och läkaren.
-Jaha,vad gör man åt det då?
-Man opererar.
-Hur då?
-Du får en lugnande tablett och sedan byter vi ut linsen.
-Kommer jag att se det?
-Ja.
-Vaa?Menar du allvar?
-Ja det är en lätt procedur.
-Men jag sa väl att jag har ögonfobi?
-Ja det sa du.
-Alltså kan man inte pilla i mina ögon och definitivt inte om jag ser det.
-Men jag tycker att du ska gå hem och tänka på saken.Ditt öga är redo att opereras nu.
-Jag har redan tänkt.
-Och vad kom du fram till?
-Att jag inte vill göra det.
-Menar du allvar nu Pia.
-Ja.
-Om din fobi är så svår så ska jag kolla upp om det går att göra med narkos.
Men narkos innebär alltid en risk,det vet du,eller?
-Ja men det är en risk jag är villig att ta så hör av dig när du vet.
-Ska jag göra sa han och smilade.
Så jävla kul var det inte att han behövde se ut så här  :)
Men vi får väl se hur det går.
Det var en trevlig läkare ända tills på slutet med sitt  :)

Jag oroade fler människor eller rättare sagt två(jag  är känd för överdrifter,lite drama
måste man ju ha,eller ? ) än jag borde.
Men jag var inte riktigt medveten om det.
Förlåt till er.
Men ni vet ju hur jag är.
Det ända jag är säker på är att jag ska dö i cancer.
Det var dock inget skämt utan fullt allvar.
Min tid var dock inte kommen i dag.
Tack för det.

Ha det gott alla vänner och ja ni vet själv.