Sista dagen,

på mitt 55:te år.
I natt 00.20 fyller jag 56.

Mycket har jag lärt mig av alla dessa år som gått.
Men mest har jag lärt mig av det senaste.
Om mig själv,men framförallt om andra.
Det finns många jag älskade men som jag har lärt mig
släppa taget om.
Det finns de jag sårat (aldrig medvetet) och det finns de som sårat mig.
Personer som har varit en del av mitt liv i många år som jag sett som min
familj har försvunnit.
Det gjorde ont en stund,väldigt ont.
Människor som jag trodde var vänner försvann eller visade sina rätta sidor,
detta gjorde dock inte speciellt ont.

Men är det inte märkligt ändå?
Människor försvinner och då kommer de man minst anar och fyller deras
plats.
Och det känns som det är ju så här det ska vara.
Det är ju de här personerna jag alltid velat ha i mitt liv.
Jag vet och de vet att vi kommer aldrig att försvinna från varandra.
Jag lever i nuet inte i går eller förra året.
Tänker aldrig på att hämnas.
Jag har ett liv att leva.
Bara ett ända liv.
Det är för kort för att slösa bort  på bittra tankar och hämndbegär.
Man ska leva med dom man verkligen älskar,och älskar en
tillbaks.
Alltid gå framåt aldrig tillbaka.
Jag har de personer i mitt liv nu som jag faktiskt alltid velat ha.
Även om jag egentligen inte visste om det.

Om jag har sårat någon utan att veta om det så har ni min ursäkt,
Och ett gott råd på vägen är:Inga handlingar utan konsekvenser.
Tänk på det,för det gör jag.
Nu är jag på väg mot framtiden och år 56 i min kalender :)