Men det var bara en gång.
Nu är vi tillbaks där vi började.
Dagar och nätter om vart annat och jag vet snart inte vilket
ben jag ska stå på.
I dag skulle jag varit på kalas hos mitt barnbarn.
Men jag visste att jag inte skulle kunna stanna där pga min mors
hysteriska telefonsamtal.
Jag tänkte att jag kanske skulle kunna hinna dit en väldigt liten stund.
Men insåg redan i morse när mobilen började ringa att jag lika bra kunde
skippa det.
Modern har lagt sig och vägrar stiga upp igen.
Och jag vet inte vad jag ska göra åt det för hon är
enligt läkarna inte sjuk.
Det hon pratar mest om är hur hon ska ta livet av sig.
Hon blir deprimerad och jag blir deprimerad.
Vad ska man göra?
Någon som vet?
Min söndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar