Dagarna

Går plötsligt så snabbt.
Det finns mycket jag hinna med men för tillfället blir inget som jag tänkt mig.
Modern är sjuk och klarar nästan ingenting själv längre så det blir många rundor hem till henne
varje dag.
Det känns lite förvirrande att veta hur mycket hjälp hon egentligen behöver.
Jag handlar,tvättar,städar och lagar mat till henne.
Jag gör det som förväntas av mig kan man säga. Det känns som om ju mer jag gör desto mindre vill hon göra själv.
Så just nu vill hon helst bara ligga i sängen och inte gå upp alls.
Det blir inte bra i längden.
Min mor är en mycket envis 80åring.Att försöka förklara för henne att hon kommer bara att bli
tröttare och tröttare om hon inte går upp och rör på sig,det är inte lönt.
Att få henne att tänka positivt är en omöjlighet.
Jag förstår henne på sätt och vis.Det kan inte vara kul att knappt kunna se något.Innan var ju teven ett tidsfördriv men nu kan hon inte se på tv längre,även hörseln har börjat svikta.
Vi har börjat prata om hemtjänst eller eventuellt gruppboende och hon vill helst ha det sistnämnda säger hon.Jag vet inte hur det känns att vara 80 och sjuk,jag vet faktiskt inte hur det känns att vara 80 överhuvudtaget.Men vad jag vet vid 55 års ålder är att jag inte orkar lika mycket som jag gjorde för 20 år sedan.Och att min mor anser att jag är ung och ska orka hur mycket som helst.Hon brukar säga att jag är 25 år yngre än henne och i mina bästa år.Då brukar jag svara att när hon är  125 och jag är 100 så är jag ju fortfarande 25 år yngre än henne och helt säkert pigg som en lärka!!!!!!

.Då ger hon mig alltid sitt vanliga eviga svar,nämligen -Du är lika knäpp som din far :) Och det har hon säkert alldeles rätt i ;)