Jag funderar allvarligt

På att lägga ner min blogg.
Har gjort det ett tag nu.
Som ni kanske märkt skriver jag inte lika ofta.
Det finns anledningar till det.
T,ex att om jag får 50 kommentarer på ett inlägg så kan jag
kanske lägga in högst ett par stycken.
Resten är bara obehagliga och jag ska inte förneka att
att de påverkar mig.
Det är utan tvekan det som är meningen.
Om det bara varit mig de har åsikter om hade det inte varit någon fara.
Men när det kommer kommentarer om hur mina barn ser ut.
Och tro mig det är inga positiva saker.
Så påverkar det hela min dag.
Nu har det även börjats uttryckas vad som tycks om mina barnbarn.
Hur funkar man när man kritiserar utseedet på en femtonåring,
en tioåring och en baby som bara är en månad gammal??
Jag tror jag har nått min gräns.


Jag lovade mig själv när jag startade denna bloggen att aldrig lägga ner den.
Eftersom jag på grund av vissa mäniskor var tvungen att lägga ner min förra.
Men som sagt jag tror min gräns är nådd.

Dessutom kommer kommentarerna från personer som inte vågar skriva ut sitt
namn.Det skriver anonymt.
Genom åren har jag lärt mig vissa personers vokabulär.
Oftast vet jag vem de är.

De som är så fruktansvärt intresserade av mitt liv har nog glömt en sak.
Om jag lägger ner bloggen så har de ingen insyn i mitt liv.
Och som sagt mitt liv tycks ju vara så j...a intressant.

Visst det är mitt eget fel för jag har ju bjudit på mitt liv i både bilder 
och tankar.
Som det känns just nu är detta kanske det sista ni läser från denna bloggen.
För det känns som att jag kommer att följa i en väldigt vis kvinnas fotspår.
Och avsluta alla sociala medier.