Brunkål och sköldpaddor.

Förvisso två helt skilda ting.
Men det är vad jag tänkt på de senaste dagarna.
Mest paddorna då.
Och det kom liksom aldrig igång.
Jag har gått förbi och tittat på dom och dom har surt glott tillbaks.
Deras blickar har sagt mig typ :)
-Är det så här du vill att vi ska bo!
-Vilken kass djurägare du är!!!
Jag lovar att det var vad dom tänkte varje gång jag gick förbi.
Och jag går förbi dom typ tio gånger om dagen eftersom de är i min hall.
Att göra rent ett stooort akvarium ensam är ett heldagsprojekt.
Jag vet inte ens hur många liter vatten det är som först ska ut,
och sedan in igen.
För att sen inte snacka om bottengruset  som väger ton typ.
Och stenar som man knappt orkar bära.
För att till slut ta båda paddorna och tvätta dom så gott det går,
utan på skalet innanför skalet medans dom fräser och frustar HELA TIDEN!
Men i går tänkte jag att nu får det vara nog och satte igång.
Jag kollade på google om de verkligen måste ha det jäkla gruset i botten.
Det måste de inte så jag tog bort det.
Rätt ut i sopnedkastet.
Efter att jag sprungit mellan badrum och hall med vatten.
Stått och gnuggat bort alger från deras stenar,
putsat in och utsida av deras hem,
och vattnet är så rent att man knappt ser att det finns där.
Då står jag där känner mig nöjd med mig själv,
räcker lång näsa åt dom och tänker att så j...a dålig djurägare är jag
dock inte.
Vad händer då??
Jo,Ljungberg sätter sig med huvudet inträngd i en hörna.
Sedan bara sitter hon där typ i två timmar.
Ingen mat ville hon ha och hon rörde sig inte.
Jag tänkte men hallå vad hände nu då är hon sjuk eller nått.
Sedan kom jag på att dom har alltid haft grus i botten och hade hon slutat
sura och vänt sig om hade hon säkert sagt,
-Ja stå du där och tyck att du har varit skitduktig!!
-Var är mitt grus?
Men Skalman (som jag fick reda på i går att han heter) han brydde sig inte ett dugg.
Han höll igång som vanligt men så har han också alltid varit lite knäpp.
Djur alltså.
Oftast trevliga varelser.
Dock ibland en riktig pina.
Tro mig även sköldpaddor har känslor hahaha.

Och så brunkålen som jag skulle göra.
Jag försökte mig på det två gånger förra året.
Första gången blev den äcklig andra blev den bra.
Jag vill att den ska smaka som moderns.
Det ända jag gillar med julen är brunkål.
Så står jag här i dag med alla ingredienser sätter igång att skära kål och
får total kortslutning i skallen.
Så även om jag tappat rösten fick jag ringa Lena och viska fram mitt
budskap.
Hon hjälpte mig.
Tack :)
Och så avslutar jag med en fråga.
Om man glömmer namnet på sin sköldpadda och får kortslutning vid brunkålstillverkning,
Är man på väg att bli senil då?
Lite skämt,lite allvar :)
Ha det gott mina vänner.
Ni andra ni vet själv.

                                          Nu är den på G

                                          Det ser väl rent o fint ut även om fotot är suddigt?

                                          I dag är hon på bra humör igen "Ljungbergskan"
                                          Och för er som inte vet är hon den som är närmast
                                          glaset :)