torsdag 24 september 2015

Funderingar.

Egentligen vet jag inte varför jag började tänka på detta just nu.
Jag skulle gå och lägga mig men tankarna for iväg.
Slutar man någonsinn sakna sina föräldrar?
Dom är borta men jag saknar dom.
Vi hade så roligt med varandra på den tiden det begavs sig.
Min far var min förebild.
Min mor fanns alltid där för mig.
Jag saknar er.Just nu.Och alltid.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar