Vi tömde nämligen moderns lägenhet.
Det var varmt och svettigt,killarna slet på soffor,sängar
och en massa andra tunga saker.
All heder till dom jag hade inte klarat det utan dom.
Senare på kvällen var jag uppe och hämtade lite
smågrejor.
Gav mig lite tid till eftertanke.
Lägenheten som modern trivdes så bra i ,trots tappra
försök från min sida vid ett flertal tillfällen att få henne att byta
ner sig till en tvåa så var svaret alltid nej.
Hon sa alltid att där skulle hon bo tills hon dog.
Och det gjorde hon.
Nu när jag stod där och såg kala väggar,tomma golv och
nakna fönster kändes det faktiskt inte bra.
Det kändes som jag städat bort ett långt människoliv.
Så många minnen har vi alla därifrån.
Både bra och dåliga.
Så mycket saker hade hon samlat på sig genom åren.
Många brev och vykort från Mats och mig när vi varit ute och rest.
Barnbarnens teckningar och mycket annat.
Det som jag har haft svårast att göra mig av med är
hennes kläder och skor.
Det kändes i hjärtat att skicka det vidare.
Jag kunde helt enkelt inte kasta det så det fick gå
vidare till klädinssamling så att någon annan kan få nytta av det.
På samma gång som det är skönt att allt är klart nu.
Så är det ändå vemodigt.
Aldrig kommer hon att stå i fönstret och vinka på mig
och Zeus.
Och aldrig kommer jag att se min moder igen.
Fortfarande ibland så fattar jag inte att hon är borta.
Jag tänker inte på henne varje dag.
Men jag tänker på henne ofta.
Så är det Moder.
Jag är alldeles övertygad om att du någon stans ifrån ser mig.
Och du vet att jag gjort det bästa jag kan.
Och eftersom jag tror på reinkarnation så vet jag att
vi kommer att ses igen en dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar