Men ohhhh och så vidare....

ÅNGEST!!!!
Jag vandrar runt i mitt hus.
Som om det vore bättre i det ena rummet än i det andra.
Tack personen som lugnade ner mig två hekto på fb i morse.
Och tack till dig som precis pratat med mig i två timmar typ,
och fick mitt hjärta att sluta banka i 150.
Ni vet själv vem ni är.
Ångest är bara det illa.
När paniken smyger på käns det bara som man håller på att dö.
(det är för många en känsla dom inte vet att den finns).
Just nu finns den i allra högsta grad hos mig.
Jag vet väl att jag inte kommer att dö :)
Men att veta och att känna är två olika saker.
Och logiken funkar inte så bra just nu.
Nu vill jag bara att det ska vara Torsdag eftermiddag.
Så jag vet om jag fixade det?
Ha det gott mina vänner osv