Jag var stressad hela förmiddagen för att hon eventuellt
skulle åka i dag.
Men hon var inte stressad över att hon inte hade köpt
biljett.
En gång i tiden var jag den som alltid tyckte att
"det fixar sig"
Och folk var ofta skitförbannade på mig.
Jag kom dock dit jag skulle,när jag skulle.
Min far kom oftast för sent.
Och min mor hon var typ alltid för tidigt ute.
Jag minns mycket väl första gången jag åkte utomlands för
att stanna en längre tid.
Min mor upplyste mig om allt som kunde gå illa.
Min far kollade upp alla konsulat gav mig adresser och
följde mig till flygplatsen.
Samtidigt som han förklarade att jag skulle vara uppmärksam på
både det ena och det andra.
Jag tyckte ju själv att dom överdrev EN ANING!
Och jag var helt övertygad om att jag kunde faktiskt ta hand om
mig själv :)
Klart att jag kunde det.
Jag överlevde ju mina resor,hahahaha
Men långt där bak i minnesbanken känns det ändå skönt att de brydde sig.
Dessutom känns det som karma kommer klampande med stora steg.
Nu vet jag hur man tänker när den ända dottern ska ge sig iväg.
Nu kan jag nog lite mer relatera till vad de tänkte på när de gick till
sängs den kvällen.
Hittar hon dit hon ska?
Ska hon ta buss eller taxi?
Vet hon vilka ställen hon ska undvika?
Hur kommer det att gå med språket?
Det var vad fadern berättade för mig att han tänkt.
Och vad modern tänkte är lätt att förstå.
Nämligen,
Jävla unge,varför hade hon inte bara kunnat stanna hemma.
Allt det där kommer jag säkert också att tänka i morgon kväll.
Men som sagt,jag överlevde.
Det kommer hon också att göra.
För hon är min dotter :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar