Det känns som om någon

bokstavligt talat slagit mig i huvudet med en klubba!
Jag vet inte vad som hände blev bara så fruktansvärt trött i går.
Så Zeus och jag har bara sovit och varit ute förstås på hans rastrundor
men även dom har varit korta.
Han fattar inte vad som händer.
Inte jag heller om jag ska vara ärlig.
Just nu pallar jag inte göra något alls.
Svara i telefonen känns som att klättra upp för ett berg.
Att gå ut med Zeus känns som att bestiga ett annat berg,
men det är ett berg jag måste ta mig över tre gånger om dagen.
Så det jag vill säga är ni som ringer och inte får något svar,
ni som sms:ar och undrar var jag är.
Jag är hemma och sover.
Jag har inte gett mig hän åt några laster.
Har inte planerat att göra det heller.
Jag lider ingen större nöd.
Jag är bara tröööött.
Och en aning nervös för begravningen på Torsdag.
(måste jag erkänna)
Att jag hör psalmer i mitt huvud varje gång jag lägger huvudet på kudden,
betyder det att jag håller på att bli knäpp???
Tror inte det,för psalmer sånger och planeringar är allt vi
sysslat med ett tag nu.
Efter  som jag älskar musik i alla former är det väl därför de sitter kvar
i skallen som hackande cd.
Eller så kanske jag verkligen håller på att bli knäpp.
Ingen aning det får någon annan bedöma. 
Ingenting har hänt mig :)
Men tusen tack för att ni finns.

                                                    Använder Carinas bild igen bara för
                                                    att den är så snygg :)