I går när min son och jag var på hospitalet kändes det
som dejavu.
Vi gjorde precis samma sak i oktober förra året.
På precis samma ställe.
Tankarna far omkring i mitt huvud hela tiden.
Det blir inte mycket sömn.
Är det något jag behöver just nu är det att sova.
Dock funkar det inte.
Så fort jag lägger huvudet på kudden kommer jag på
tusen saker jag måste göra.
Och om jag väl somnar till så drömmer jag mardrömmar vilket
bara det är märkligt för jag brukar aldrig drömma.
Just nu känns livet bara konstigt.
Alla mina närmaste tacklar saker på sitt eget sätt och
det är väldigt mycket känslor inblandade.
Hade jag kunnat så hade detta varit ett bra tillfälle att stoppa
tiden.
Men tiden är ostoppbar bara att ta ett djupt andetag och
hänga med på resan.
Och i dag som alla andra dagar är nästa anhalt hospitalet.
Ha en bra dag alla ni andra ;)
Gårdagen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar