I dagens Sverige.

Jag hade ett långt samtal med min son i dag.
Låt mig börja säga att det gjorde mig inte glad.
Snarare ännu mer frustrerad än jag redan är.
Han berättade för mig att när han söker jobb via telefon
(han pratar perfekt svenska)
så blir han kallad på intervju.
När han kommer dit så är den första fråga han får,
-var kommer du ifrån?
Varför då undrar jag?
Hade dom frågat det om han var blond och blåögd?
Låt mig bara förtydliga en sak.
Hans pappa är från Pakistan.
Alla mina tre barn har en pappa från Pakistan.
Utan deras pappor hade jag inte haft Jonas,Nadim och Samina.
Och dom är just dom barn jag vill ha.
Att dom inte ska känna sig hemma i Sverige är för mig en stor jävla gåta.
Att dom alltid ska bli frågade vart dom kommer ifrån är kränkande.
Att MIN son som kommer att få en son i april skulle föredra att hans son blir vit och blåögd
för att inte bli bemött som honom själv,det stör mig riktigt mycket.
Jag vill helst skrika och svära.
Men det får man inte göra här.
Sverige vart är du på väg??
Om man inte lever i det så vet man inte hur sårande det är,
när ens barn inte hör hemma någonstans.
Mina barn är underbara individer alla tre.
Och ni som bara ser till hudfärg missar mycket.


                                                   Nadim då

                                          Nadim nu