Hej igen :)

Det var sex dagar sedan jag skrev sist.
Jag fick en påminnelse i går att det är dags att uppdatera.
Tack för det :)
Jag har varit sjuk ett tag.
Legat i sängen och huttrat.
Men är på bättringsvägen nu.

Nu måste jag bara berätta vad som hände med Zeus i
tisdags.
För det var så sorgligt på nått vis.
Min min mobil ringde och jag pratade en väldigt kort 
stund.
Direkt efter det satte jag på hans koppel,
och han pratade (som bara han kan) under tiden.
När vi sedan kom ut så sprang han omkring och spanade 
samtidigt som svansen viftade för fullt.
Jag fattade inte varför förrän vi närmade oss busshållplatsen.
Där stannade han och vägrade gå vidare.
Och då gick det upp ett ljus för mig.

Hela hans liv fram till i början av 2014 har han träffat sin syster
Cendra en gång i veckan.
Då ringde alltid Maya först och så gick vi och mötte dom vid bussen.
Eller så kom Cendra springande från bussen och mötte oss.

Jag tror aldrig att det har hänt efter det, att det ringt precis när vi varit
på väg ut.
Så när det nu hände,satte Zeus det i direkt samband med att Cendra var
på väg.
Bara för att upptäcka att det var ingen "syrra" på bussen.
Det var riktigt sorgligt att se honom.
Om en hund kan bli besviken så var han verkligen det.
Han gick med tunga steg och slokande huvud hem igen.
Det sägs att hundar aldrig glömmer.
Det gör dom tydligen inte.

Men så är ju livet.
Alla har vi goda minnen som aldrig försvinner.
Jag har många, med många människor.
Det finns människor jag verkligen älskat med hela mitt hjärta,
som i dag inte betyder någonting för mig.
Men det betyder inte att jag önskat att jag aldrig träffat dom.
För som sagt det fanns många trevliga stunder under tiden de
fanns i mitt liv.

Det kan dock ibland när jag "Takes a walk down memory lane"
förvåna mig att det tog mig så lång tid att komma fram till vilka
som skulle finnas i mitt liv och vilka som inte skulle det.
Jag kanske tillhör den sorten som vill tro på människor,
därför gör jag det.
Tills dom skriver mig på näsan att jag har fel.

Jag tillhör den människoskara som ger andra hur många chanser som helst.
De kan trampa på mig.
Jävlas med mig om och om igen.
Men när jag får nog får jag nog.
När allt man trott på brister så måste man lägga ner för att
rädda sig själv.
Sådan är jag.
Tyvärr,för ibland önskar jag att jag hade kunnat ha överseende mer än en 
1-10 gånger.

Jag är en känslosam person.
Jag reagerar mycket på ord.
Elaka ord är som en smula i sängen,
man vet att den finns där för man känner av den hur
man än vrider och vänder sig.

För att det här inte ska bli för långt.
Kan jag bara säga att jag saknar bara en individ som 
funnits i mitt liv men inte gör det längre.
Det är Cendra för hon är en hund och hon älskar mig.
Liksom Zeus älskar Maya.
Men dom har inget val.
Dom är så tvungna att leva med vad jag har valt!