onsdag 14 januari 2015

Hur kul är det?

Att stå på Ica.
När ens bror med anhang kommer in.
Och jag gör allt för att inte synas.
Men jag vet att dom sett mig,
dom vet att jag sett dom.
Är det så livet ska vara?
Ja tydligen.
Tråkigt men väldigt sant.
Det fanns en tid när jag och min bror delade allt.
Nu kan vi inte ens säga hej på Ica.
Men det är inget att gråta över.
Livet är som det är.




5 kommentarer:

  1. Vf är de så mellan er då?

    SvaraRadera
  2. Du vet alltid var vi på almgården finns. Du kan alltid höra av dig när du känner för att du behöver snacka. ;) <3

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Inget och bry sig om, visst det e sorgligt. Men hans val. Bättre du tänker på positiva saker tex dina fina barnbarn o dina barn :) och de vänner som bryr sig. kram <3

    SvaraRadera
  5. Usch då tråkigt det måste kännas

    SvaraRadera