Jag har alltid undrat.

Ja en sak har jag alltid funnit märklig,
kanske inte ALLTID :)
Men mesta delen av mitt vuxna liv.
Och det är att,mobilen kan vara tyst i flera dagar,
och ingen knackar på dörren.
Men om en ringer eller dyker upp då kan jag vara 
så gott som säker på att att fler följer.

Så häromdagen började det med att Sam trillade in.
Sedan kom det fem personer till!!!Och en liten osynlig.
Och det var bara trevligt.
Kändes som gamla tider mycket skratt och höga diskussioner.

Jag tror att denna familjen har varit Italienare
allihopa i ett tidigare liv.
För ljudnivån på oss är inte nådig.

Jag har alltid önskat att jag hade ett gammalt hus på landet 
med ett jättestort kök där alla fick plats.
Och där alla kunde komma överens.

OCH att jag inte haft ångest.
Det är inte alls trevligt att vara omgärdad av de människor man älskar
och känna hur den jävla ångesten smyger sig på.
Men eftersom jag haft det i så många år har jag lärt mig att 
det hjälper att gå in och sätta sig på toa en stund och bara andas.
Sedan blir det bättre igen.

Jag tror inte att det märks så mycket på utsidan,
som det känns på insidan.
Sam ser det ibland men hon vet att hon inte ska säga något.
Dock kan det verka som jag har väldigt liten blåsa.
med allt mitt toaspringande :)

Jag lovade mig själv att 2015 ska jag träffa mina barnbarn mer.
Jag har varit en kass farmor (är det fortfarande)
Men jag jobbar på det.
Ska få en ny läkartid i morg.
Om inte min ångest hindrar mig från att gå dit.
Kanske är det ångestdämpande mediciner som krävs för att
jag ska ta mig ut från tryggheten mitt hem ger mig.
Jag har testat dessa mediciner förr.
Gillade dom inte alls.
Men det är kanske tid att göra ett nytt försök.

Ja nu vet ni hur det är att vara jag.
Det kan tyckas att jag inte bryr mig.
Men det är så fel det kan bli.
Jag försöker ofta låta bli att tänka.
Det funkar inte,
så då tänker jag ännu mer och får ännu mer ångest för att 
jag inte funkar som alla andra.

Låt mig förklara det så här.
Om man vill träffa mig så ska man inte ringa först.
Om man har synpunkter på hur jag är,då ska man inte upplysa mig om det.
För hos mig föder det nätter av sömnlöshet och tankar om mig själv som
jag inte kan göra något åt hur mycket jag än vill.
För som jag har sagt tidigare,små små bagateller för andra är stora berg för mig.
Men jag jobbar på det.
Varje dag.
Ett steg i taget så kommer jag kanske dit jag vill till slut.
Det är i alla fall vad jag hoppas på.

                                         
                                         De flesta vet väl vid det här laget 
                                         vem de här två är :)

                                          Daniella och bebis,jag tar tillbaks att han är osynlig
                                          magen syns ganska bra nu.

                                         Hamsa tog så bra hand om Zeus att Zeus följde 
                                         honom överallt <3

De andra två besökarna hamnade utan för min kamera.

Ha det gott mina vänner.