Att äga och att älska.

Alla har vi så olika uppfattningar om vad kärlek är.
Jag har min egen.
Och vad jag förstått finns det inte många som håller med mig.
Det känns för mig som om de flesta människor inte älskar
villkorslöst .
De äger och tänker mest på sin egen stolthet.
Är det kärlek???
Det beror på vem man frågar.
Kärlek är inte en kamp.
Kärlek att låta den person man älskar vara lycklig även om
det innebär att han kanske finner lyckan någon annanstans än hos dig.
Livet är inte rättvist.
Har aldrig varit.
Hot hämd och svartsjuka kommer man ingenstans med.
Så i mycket av vad jag har sett har det visat sig att inget handlar 
om kärlek.
Det finns personer som fullständigt skiter i sin "älskade" tills den dag 
den "älskade" tittar åt andra håll.
Då dras det tillbaks och ska ägas igen.
Har någon annan funderat över detta eller är det bara jag?
Kunde varit trevligt med lite synpunkter.
Så kommentera gärna.