Nu ska jag skriva om kärlek.

Det tror jag aldrig jag har gjort tidigare.
Jo klart jag har men inte på detta sättet.
Och ni som inte gillar detta sluta läs nu.
Hur är det med den första kärleken?
Är det den man träffade först?
Man kan ju tro det.
Men inte för mig.
Jag trodde ju naturligtvis att första mannen jag träffade var min första kärlek.
Vi fick två barn tillsammans och jag trodde att vi skulle dela hela vårt liv.
Det var det som var meningen.

Men vad jag inte visste då var att jag skulle träffa en annan man.
Och att det var han som var den första kärleken och den stora kärleken i mitt liv.
För honom gick jag genom eld och vatten.
Och det gjorde även han för mig.
Vår kärlek medförde sååå många problem.
Men än i dag, när vi varit skilda i så många år.
Är han min bästa vän.
Hans mamma var den mest förstående svärmor man kan önska sig.
Jag älskade henne innerligt.
Och hon älskade mig fina "Bobby".
Det tog så många år innan lilla "Bettan" dök upp.
Henne älskar vi båda.
Och vi kommer alltid att ha ett band.
Ett ett band av kärlek,förståelse och evig vänskap.
Tack för att du hittade mig.
Hur stor var den chansen .
Du föddes i Pakistan och jag i Sverige.
Det var inte stora odds för att vi skulle hitta varandra.
Men det gjorde vi.
Och det är jag tacksam för.
Så är även du.
Det vet jag.
Me tum se mohabat karti ho :)

                                                  
                                                   Världens bästa dotter och jag.

                                                    Pappa o Sam

                                                    Löööööv

                                          I dag är vi gammla men han är fortfarande snygg <3