En smärtsam dag.

Jag pratade med dig sist för en vecka sedan.
Inte visste jag då att det var sista gången.
Jag har tänkt mycket på dig den senaste veckan.
Och jag skulle hört av mig igen.
Men som vanligt när det gäller mig så tänker jag att jag
ska göra det i morgon i stället.
Nu finns det inget i morgon.
Det finns ingen tid alls,för nu är du borta.
I förmiddags avslutade en hjärtinfarkt ditt liv.
Du var ju bara 57 år gammal.
Det var inte så här det skulle sluta.
Även om vi var långt borta från varandra så trodde nog
både du och jag att vi skulle träffas igen en dag.
Nu blir det inte så.
Vila i ro älskade Gabriel.
Jag kommer att minnas allt det roliga vi hade.
(Det fanns tråkigheter också men de väljer jag att glömma nu)
Det känns skönt att veta hur mycket jag betydde för dig.
Även om det hade varit bättre att få veta det när du levde,
och inte från dina släktingar i dag när du är död.

Jag kommer aldrig att glömma dig och de stunder vi hade.
Både här i Sverige och på Mallorca.

                                           

                  









                                         Här får du med din favoritlåt på vägen.