Det känns som om.....

det är tid.
För mig att börja tänka på en ögonoperation.
Jag har försökt att förtränga det.
Men jag har en känsla av att det inte kommer att
fungera länge till.
Min syn på höger öga är nu nästan helt borta.
Vilket ställer till problem jämt och ständigt.
Folk tror att jag nonchalerar dom för att jag inte hälsar.
När verkligheten är att jag inte ser vem det är.
Jag har fått säga till en del att de ska hälsa på mig så
jag hör på rösten vem det är.
Och för dom som har förstått så funkar det.
Det har varit värst på kvällarna tidigare men i går såg jag inte min granne 
som stod på 200 meters avstånd mitt på dagen.
Då är det lite illa.
Häromdagen snubblade jag på Zeus gigantiska ben och slog huvudet
i en tavla.
Vilket slutade med ett skärsår i pannan för glaset på tavlan sprack!!!!
Ingen skön känsla:(

Jag brukar klara det mesta och var tuff som få.
Men i detta fallet måste jag erkänna att orsaken till att jag inte beställt tid
för operation är ren feghet.
Jag gillar inte tanken på att bli opererad i ögat under lokalbedövning.
Det känns som om jag kommer att få panik när jag väl sitter i stolen,
och helt resolut kommer att resa mig och gå där ifrån.

Som jag sagt tidigare är läkare och jag ingen bra kombination.
Jag försöker ha så lite att göra med dom som det bara går.
För att kunna skriva här på bloggen måste jag ha texten otroligt 
uppförstorad.
Det blir lite stavfel ibland för att jag inte ser tangenterna.
Jobbigt kan jag upplysa er om.

Så ja,jag överväger en operation.
Men helt ärligt talat vet jag inte när jag är klar med övervägandet.
Kan nog ta lite tid till.

Som sagt så går det när man snubblar på saker

man inte ser för att man är van vid att kunna se.

Resultatet :(