Sorry people :/

Jag fick lite klagomål för en stund sedan på att jag
inte uppdaterat på ett tag.
Mycket bra tycker jag att det är att man påminner mig :)
Det kan behövas ibland.
Som ni vet är jag ju lite "light" (senil).
Det känns som jag inte har haft något att skriva om på senare tid.
Men jag kan ju skriva om mig själv och hur jag mår.
(inte mitt förslag men så får det bli)

Hur mår jag då?
Jo tack jag mår alldeles utmärkt.
Det verkar som alla oönskade personer försvunnit ur mitt
liv.
Och dom jag vill ha här finns som alltid kvar.
Skön känsla faktiskt.

Varför inbillar man sig att man behöver folk som inte är något att ha?
Varför fungerar människan så att de saknar det dom inte har,
men uppskattar inte det dom har.
Jag har så mycket.
Egentligen mer kärlek än vad jag varit medveten om.

Jag blir så glad av att veta att det faktiskt finns personer som
utan att jag vetat om det tänker på mig på sånna simpla platser som
ett apotek t,ex.
Eller kommer med hårfärg för att vederbörande vet att jag inte har 
råd att köpa hårfärg.

Eller när min granne ringer och frågar om jag har cigg.
Mitt svar-Nej men om jag hade haft hade du fått.
Han-Det var inte det jag menade,jag har cigg och om du behöver 
så jag ett par askar till dig.
Det ger mig hopp om mänskligheten.
Det rör mig in i de djupaste vrår i mitt hjärta.
Och det gör mig så oändligt tacksam för att ni finns.

Tack för att ni tänker på mig när jag som mest behöver det.
Och när jag som minst förväntat mig det.
För jag är ju en person som hatar att be om hjälp.
Med sådanna personer omkring mig behöver jag inte ens fråga.
Dom bara vet.

Tack,ni vet inte hur mycket ni betyder för mig.

Ha det gott mina vänner.
Ni andra ha det som ni förtjänar.