Eller ja i alla fall dottern.
Svärsonen läste böcker framför datan.
Ja,ni läste rätt.
Han har simultanförmåga den grabben :)
Vi åt snackade och gick till kyrkogården.
Ja det vill säga dottern och jag gick till kyrkogården i mörkret.
"simultanförmågan" stannade hemma.
Han gillar inte kyrkogårdar i mörker.
Vi gick först till Ica och köpte riktigt fina ljus.
När det skulle betalas sa Millie i kassan- Hej Pia ett och två.
En komplimang för mig.
Kanske inte en komplimang för Sam :)
Dock protesterar hon inte längre när folk säger att vi är lika.
När hon var 15 hatade hon när folk sa det.
Hela min barndom och ungdom fick jag alltid höra,
meeeen guuuud vad du är lik din far.
Låt mig säga som så....Jag gillade det INTE.
Men jag har vant mig med åren.
Och jag blir mer och mer lik honom för varje år som går.
Vissa saker hade jag klarat mig utan.
Men man kan inte få allt här i livet.
Det kunde varit värre.
Så mitt råd till dig Sam är...Du har vant dig vid att vara lik mig när du är 40 :)
Det tar sin lilla tid.
Vi var som sagt på kyrkogården.
Det var mörkt men fint.
Det väcker tankar och samtal om att livet faktiskt inte varar för evigt.
Men om man nu kan säga så, så var det en trevlig stund med dottra min
där på en bänk i mörkret.
Vill man ha Sams o Alex sällskap lagar man
kyckling.
Det var finare i verkligheten.
Sam begrundar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar