Främlingsfientlighet.

Jag började dagen med kaffe och fb som vanligt.

Och nu är vi där igen.

Främlingsfientlighet och rädslor.

Jag har skrivit om det tidigare.

Och nu skriver jag igen.

Jag blir sååå tröööööött.

Jag hade ett samtal med en ung man för några dagar sedan.

Jag tänker inte dela det här.

Men det han sa om Sverige och att vara svensk med en mörkare

hudton störde mig så  mycket att jag gått och tänkt på det

sedan dess.

Och jag störs över mitt eget tänkande när det gäller t.ex mina barnbarn.

Jag tänker mycket på hur han som är brun och svarthårig ska bemötas

som vuxen.

Vilket land han ska bli tillsagd att återvända till.

Men jag har ingen oro för hans syster som är vit och blåögd.

Jag är farmor till båda och de är helsyskon.

Jag kan nog tycka att detta är inget en farmor ska behöva tänka på.

Men jo i dagens Sverige är det faktiskt så.

Mina egna barn är födda i Sverige av mig (naturligtvis).

Jag vet inte hur många länder de blivit ombedda att åka tillbaka till?

Det är en del.

B.la annat Chile,Kina,Indien.Osv,osv.

Dom är svensk/pakistan.

Dom ser alla olika ut .

Dom är alla tre födda i Malmö/Sverige.

Dom har alla tre svenska pass och är svenska medborgare sedan den

dag de föddes.

Men i dagens läge vet jag att en av dom inte är så stolt över det.

Och jag förstår det.

Att känna sig svensk,gå på fotboll och av respekt hålla handen på hjärtat när

nationalsången spelas men o andra sidan inte få jobb för att man inte har rätt efternamn.

Eller att få kallelse till jobbintervju och bli bemött med

någon som pratar extra tydligt för att man ska förstå och blir väldigt förvånad

när man svarar på ren Svenska .

Och sedan bli ombedd att förklara varför man pratar så bra svenska,

är kanske en av dina föräldrar svensk?

Det skulle jag känna som väldigt förolämpande.

Varför ska någon behöva förklara var deras föräldrar kommer ifrån.

För om en av dina föräldrar är svensk så är du ju mycket bättre.

NOOOOT.

Om någon vill slå ner mina söner på stan eller spotta på min dotter,

(det har hänt)

Går dom då fram först och frågar om de får se deras pass.

Nej.

De går efter hudfärg.

Var ska mina barn känna sig hemma.

Vad är deras land?

Pakistan? Nej. Dom är för ljusa och kan inte språket ordentligt.

Dessutom känner de inte till alla traditioner.

Sverige?Nej.

Dom kan språket och traditionerna men dom ser inte svenska ut.

Så vart ska ni placera dom?

Som sagt jag blir bara trött.

Och ibland skäms jag riktigt mycket över att vara svensk.