söndag 2 november 2014

Jag kan bli så trööött.

På folk som inte förstår.
Som jag har sagt tidigare,mitt tålamod är lååååångt.
Det tar nästan aldrig slut.
Men när det väl tar slut är det borta för evigt.
Samma sak med min kärlek,
den tåler såååå mycket.
Men en dag är den borta.
Bara väck.
Och kommer aldrig mer igen.
Stanna på din ö där du hör hemma.
Jag har ett liv i lugn och ro.
Precis som jag vill ha det.
Saknar ingenting.
Så det hade varit bra om vi kunde enas om att aldrig mötas igen.
Jag vill inte läsa vad du skriver på fb när du blockat upp mig.
Jag har ett jävla besvär att hitta vart man blockar folk.
Jag brukar nämligen inte göra det.
Jag vill inte ha några mail från dig.
Jag hatar dig inte men jag tycker mer illa om dig än någon annan.
Officiellt på min blogg så alla kan se säger jag detta.
Det kommer som vanligt när det gäller dig inte att delas på fb.
Och jag kommer inte att lägga ut dina kommentarer.
Lev ditt liv och glöm att jag någonsin existerat.
Och jag hade varit glad om jag en dag tittade på mina läsare och
upptäckte att du inte fanns där!!!!!
Ha det gott mina vänner.
Ni andra ha det som ni vill.










1 kommentar:

  1. Håller med dig :) Ju längre bort ju bättre. Ju bättre mår vi "vuxna" :) / Linda

    SvaraRadera