Barn av i dag.

Är en märklig historia.
På min tid var det så att man skulle ringa hem
vare sig man ville eller inte.
Och oavsett hur gammal man var.
Man hade hemtelefon.
Pallade man inte så  lät man telefonsvararen gå i gång.
medans man satt och lyssnade och fick dåligt samvete och
ringde upp vederbörande förälder i alla fall,även om man var typ
25 år gammal och hade både familj och egna barn.
Var man ute någonstans och skulle hem fanns det bara ett alternativ.
Telefonkiosk och kort.
Så det var bara att dra iväg till första bästa telefonkiosk och ringa
taxi och hoppas att markeringarna på kortet räckte.
Jag var 25 år gammal 1983!!
Jag vet det var på stenåldern enligt ett av mina barn.

2014 har vi i dag.
Allt har utvecklats otroligt mycket.
MEN ringer man sina ungar nu för tiden så frågar man inte vad gör du?
Snarare vart är du?
Men för det mesta får man höra - personen du försöker nå kan inte ta ditt samtal just nu.
Eller  -personen du försöker nå är upptagen i ett annat samtal försök senare.

Ursäkta mig ungdomar av i dag.
Jag tror inte utvecklingen gick ut på att det skulle bli svårare att nå 
varandra.
Snarare tvärtom.
Det var något som gick fel där,va :)
Det var lättare att nå varandra på telefonkioskernas tid än 
vad det är nu :)

Jag måste avsluta med en bild så det blir en bild på
vad jag gör just nu.
Ha det gott mina vänner.
Ni andra ha det som ni förtjänar.


                                          Jag och min kompis Brooklyn :)