som gör så gott hon kan?
Borde man kanske inte då se på sig själv först och hur bra man
har lyckats med sin egen dotter.
Hämnd är inte fint och gagnar ingen.
Det äter upp en inifrån och drabbar oskyldiga.
När det drabbar barn har det gått för långt.
Och för att uttrycka mig milt så tycker jag inte om
sådana människor.
Det är alltid så lätt att döma andra när man glömt vad man själv har gjort.
Men det är också så att vissa människor har selektivt minne.
Speciellt när det gäller dom själv.
Framställer sig som experter på både det ena och det andra.
När de egentligen bara är små skitar utan ett eget liv!!!
Men det är klart att det är bättre att se sig själv som ett helgon.
Mycket bättre än att inse sina egna fel.
Mycket bättre att klaga på andra än att analysera sitt eget liv.
Det kan ju vara jobbigt att inse att man egentligen inte har något
att visa för de år man levt,
mer än en massa elakheter och att man lagt sin näsa i blöt där den
inte hör hemma.
Hur kan det vara så svårt att hålla sig till sitt eget liv och reda ut det?
Och glömma dom som faktiskt inte vill ha med en att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar