torsdag 29 maj 2014

Livet

är ju jävligt jobbigt ibland.
Det är då man plötsligt inser att man har vänner.
Och att det finns folk som bryr sig.
Det finns personer med kärlek i sitt hjärta som
inte vill ha något tillbaks.
Dom bara finns där.
Kanske inte för mig men för min gamla mor.
Hon behöver dom.
Och dom finns där för henne.
Ni vet själv vem ni är.
Jag behöver inte nämna några namn.
Men ett namn jag måste nämna är ditt Stefan.
Det tog inte lång tid för dig att komma dit.
Det är beundransvärt för mig.
Du är en fantastisk man.
Och jag älskar dig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar